tisdag 14 februari 2017

Säkerhetsbälte, hjälm, livlina och en flytväst!

Kommer ni ihåg när man gick första dagen i skolan. Man var livrädd, man kände ingen, allt var nytt och läskigt. Men.. vi gick dit, vi hade ingen skottsäker väst, inga livvakter, men vi överlevde. Visst uppstod det utmaningar på vägen, men vi löste dom, fick anpassa oss efter situationen, vi överlevde.

Tänk om vår uppväxt hade varit som vi vill ha livet idag. Den tuffa killen kommer och jävlas med en, livvakterna är där direkt och plockar bort honom. Man ska simma för första gången, flytväst på och 13 gummibåtar står redo för räddning. Den avgörande straffsparken på fotbollsmatchen, målvakten plockas bort, du erhåller obegränsade försök tills den sitter och kan inte misslyckas. Skulle vi velat haft det så, skulle vi ha lärt oss något, skulle vi uppskattat det vi lyckas med när man alltid är skyddad mot att misslyckas. Vill vi boxas mot en motståndare som inte får slå tillbaka?




Det känns som att majoriteten av alla människor är så rädda att misslyckas att de hindrar sig själva från att lyckas. Behöver vi verkligen 3 hjälmar, en luftmadrass och stödhjul för att cykla. Kommer vi känna att vi lyckats när utmaningen egentligen bara är ett skott på öppet mål?

Hur din ekonomi påverkas efter att du har gjort ditt, beror helt på yttre omständigheter, likaså ditt liv i stort, alltså inget du kan påverka.  Är det då värt att köpa 3 hjälmar, skottsäkerväst och 13 fallskärmar?

Ångrar du att du hoppade från hopptornet-, eller att du tog bort stödhjulen från cykeln när du var liten?

7 kommentarer:

  1. Ett av de bästa besluten i livet var när jag lämnade ekorrhjulet för två år sedan och startade eget. Idag jobbar jag 9 månader om året med uppdrag som jag tycker är kul och väljer själv. Har skrivit om det här:

    http://vardagsekonomi.blogspot.se/2016/12/steget-till-eget.html?m=1

    Allt gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt, grattis!

      Jag har gjort lite samma sak, men jobbar knapp halvtid. Trots det lockar den totala friheten, men inte långt kvar ;).

      Det viktigaste tror jag är att inte jobba kvar påbett jobb man vantrivs på och att man vågar följa sina känslor och inre vilja i allt man gör. Och att våga!

      Tack för kommentaren!

      Radera
  2. Härligt inlägg och mycket träffande!

    Efter mycket velande när jag var ung hoppade jag till slut från "tian" - och, ja, jag ångrade mig just när jag hoppat, men sedan var det härligt! :-)

    SvaraRadera
  3. Tack, kul! :)

    Precis, ofta är det obehagligt och ångestladdat, men efteråt är man glad att man gjorde det och nästa gång är det lättare! :)

    Tack för kommentar!

    SvaraRadera
  4. ISDUBBAR. För helv...Du glömde nämna isdubbarna!
    Hela livet är en enda stor risk och att i alla lägen göra en riskbedömning är väl klokt. Nej det behövs inga isdubbar om hela isen är 20cm tjock, men ska jag utforska nya vatten med stömdrag osv är jag ju bara korkad om jag inte tar på mig isdubbarna.
    Är det börsen man satsar på så tänker jag att mitt liv fortsätter precis som innan även om jag skulle förlora allt jag satsat. (men visst hade jag lipat en skvätt om allt gått åt skogen men jag hade nog klarat mig ändå)
    Mitt liv är inte min ekonomi och min ekonomi är inte mitt liv.
    Familj o vänner är långt viktigare :-)
    // Procentpanik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spot on! Jag håller med i allt, livet är viktigast, då bli valen lättare! :)

      Tack för kommentaren!

      Radera