tisdag 12 juni 2018

Att jobba med det man brinner för

För att se en mening i livet så måste man enligt min syn ha något att leva för. Det kan vara någon man älskar, sina barn eller något man älskar att göra. Vi måste ha något som driver oss till att vilja gå upp varje dag och göra allt som krävs av oss. Då de flesta av oss jobbar så krävs det i många fall att vi går upp tidigt på morgonen och utför arbetsuppgifter fram till kvällen.




Att ha ett roligt jobb är nog det lättaste sättet för de flesta att få roligare dagar eftersom majoriteten av alla spenderar 8-10 timmar varje dag på att arbeta och ta sig till och från arbetet. Det är logiskt sett enklast att styra upp ett jobb man trivs med och jobba med det "man brinner för". Problemet jag ser här och som jag också själv upplevt är att man skapar och anpassar sin "passion" för att passa ett jobb som ger betalt. Jag kanske egentligen vill producera musik men eftersom jag i realiteten kommer ha väldigt liten chans att få ett sådant jobb så väljer att bli musiklärare eller discjockey. Även om de båda jobben är stark musikrelaterade så är det långt ifrån det jag brinner för och egentligen vill göra.

Att just "lära ut" det man brinner för är ett vanligt sätt att hitta ett jobb relaterat till sina intressen. Det går att göra inom det mesta och jag har själv jobbat med det tidigare, mer än en gång i livet. För min egen del började det oftast med att vara roligt men efter ett tag blir det som vilket jobb som helst och det värsta var att jag kände att det riskerade att "döda mitt intresse". Anledningen till det var för att det jag en gång började med som då var drivet av passion, hade blivit något som inte längre var fritt och roligt på samma sätt.

Kanske kan man styra dessa jobba helt fritt? Kanske kan man behålla passionen även fast man inte får styra de helt fritt? För min egen del mår jag bättre av att inte jobba med det jag gör på fritiden, de sakerna vill jag inte ska vara påverkade av varken pengar eller vad någon säger, tycker eller har åsikter om. Kanske finns det någon läsare här som förstår vad jag pratar om? Att jobba en hel dag med sitt största intresse för att senare på dagen själv få utöva sporten, intresset etc. är inte samma sak som att vakna upp på morgonen, se pudersnön utanför fönstret och ta skidorna ut i backen.





Det är det här som får mig att uppskatta kortare arbetsdagar. Jag jobbar hellre 2 timmar i kassan på ICA och spenderar resten av dagen i skidbacken än att jobba 6 timmar som skidlärare för att lyckas pressa in så många åk jag kan den sista timmen innan stängning (Generaliserat). Många ser nog helt annorlunda på det här, men några kan nog hålla med också?

Sen kan man ju även brinna för andra saker som att leda en grupp, styra stora inköp och förhandlingar men här undrar jag om det verkligen är något man brinner för på riktigt eller om det är ett intresse som byggts upp i brist på andra alternativ? I brist på tid att utveckla andra intressen? Jag har haft perioder i livet då jag verkligen älskat mitt jobb fast det bara handlat om rent arbetsmässiga saker (stort ansvar, inköp, personalansvar etc). I efterhand kan jag dock se att det inte är ett långsiktigt alternativ. Jag tyckte det var roligt då, men hade heller ingen tid att utveckla eller testa andra saker. Hur kan jag då veta att det är det jag brinner för? Att ständigt testa nya saker måste väl göra det lättare att hitta rätt?

Tycker ni att det är viktigt att jobba med det man brinner för?

måndag 4 juni 2018

Månadsrapport och utdelningar under maj - 2018

Då var det dags att summera maj månad. Vädret har varit på topp och det har gjort att även humöret varit på topp med många dagar utomhus med promenader, grillkvällar, bad och mtb-turer. Så som vädret har varit i maj gör det otroligt lätt att vilja vara ledig varje dag. jag och sambon har haft det grymt roligt tillsammans och inte haft några som helst problem att fylla dagarna med olika aktiviteter. Jag har även passat på att återigen sänka elkostnaden så nu har vi ännu lägre elkostnad, vilket gör att vi kan spara ännu mer pengar framöver.




Utdelningarna under maj summerades till 8.607kr. Det är faktiskt mindre än vad jag trodde men det beror nog främst på att en del utdelningar kom in tidigare än förväntat i mars (11.526kr) samt att jag sålt av några Akelius Pref.

Jag har ju som mål att få in 9.200kr i snitt varje månad den dagen jag slutar att jobba helt så tyvärr kan jag inte bocka av frihetskvot2 för maj, vilket jag trodde jag skulle kunna. Men ändå, 8.607kr är grymt bra ju! Trots att jag inte klarade att komma upp i målet så kan jag konstatera när jag jämfört med månadens utgifter att jag faktiskt klarat av att leva på utdelningarna under maj månad, det känns grymt!




Igår åt jag en 88:an glass i solen. Glass på sommaren är underbart och jag gillar både 88:an, Nogger och Sandwich. Om jag räknar på vad utdelningarna gett mig i maj under min vakna tid (16h/dygn) så är det 18kr/h. Som av en slump kostar alla nämnda glassar 17kr/st. Det gör att jag skulle kunnat äta en glass varje timme av min vakna tid, helt gratis. Nu ska jag självklart inte göra det, men det är kul att se vad mycket utdelningarna ger efter lite ränta på ränta.

Jag har skrivit 19st blogginlägg under månaden och jag är väldigt glad för alla som läser och kommenterar, det värmer verkligen och gör det mycket roligare att fortsätta att skriva. De mest lästa blogginläggen under månaden var:

Några blogginlägg har fått fler kommentarer än andra vilket är riktigt kul. De mest kommenterade blogginläggen under månaden är:

Vi är nu inne i juni månad och den månad som har lägst aktivitet när det gäller utdelningarna för min egen del. Det jag kommer att försöka satsa på är att bunkra upp lite pengar inför semestern och njuta av det hittills fortsatta varma vädret. Det kommer bli svårt att putta in några större summor i portföljen men den får fortsätta att jobba på för sig själv och i höst kommer det lite bättre utdelningsmånader som leder till bättre återinvesteringar. Om jag kan så puttar jag in några tusenlappar, men det visar sig om det är möjligt.

När det gäller portföljen så har jag den senaste tiden sålt av en del preferensaktier och bland annat tagit in lite småbolagsfonder. Jag gillar preferensaktier men valde att sälja av lite då de stack iväg lite under ett par dagar, bland annat Corem vid 330kr. Mitt stora mål i år kommer jag att stämma av den 5:e september och om allt går enligt plan så kommer jag då endast att ha 2 år kvar innan mina utdelningar täcker alla fasta kostnader. Det innebär att jag i princip aldrig behöver jobba mer i hela mitt liv för att täcka de fasta kostnaderna jag har idag.


Hur såg era utdelningar ut under maj?

söndag 3 juni 2018

Vad gör en person fri?

Jag läste ett inlägg på Miljonärens blogg där han tänker lite angående frihet och det blev sedan en bra diskussion på Twitter om det. De är uppenbart- och självklart att vi alla har olika syn på frihet och det är ju egentligen inget konstigt med det. Sen får man ju ha i åtanke att vi aldrig kan jämföra oss med varandra eftersom alla har olika förutsättningar till vilken frihetsgrad vi "kan" uppnå, men alla kan ju bli friare.




Redan innan jag börjar skriva så vet jag att jag redan kommer att ha en rätt "biassed" syn på det här. Jag är relativt ung, med sambo, inga barn och inga planer på att skaffa barn. Jag fattar ju att barn ger otroligt mycket till livet om det är så att man vill ha barn, samtidigt ser jag ju att det inskränker på friheten, oavsett om man vill det eller ej.

I diskussionen kommer det fram att vissa anser att barn och gård/hus inskränker friheten eftersom barnen kräver tid, likaså hus och gård. Jag har ingen egen erfarenhet av varken barn eller att driva en gård men i mina ögon så är det självklart att det ger mindre frihet. Jag säger absolut inget om att det är dåligt på något sätt, bara att möjligheten att ta spontana och fria beslut i vardagen blir svårare. Det är det erfarenheten jag har i alla fall. Att ta en heldag i skidbacken,  en mtb-tur i skogen eller att tågluffa i Europa på semestern kanske blir svårare?

Ett motargument blev att en arbetande sambo och att ha en lägenhet i storstaden inte heller var särskilt fritt. Nu känns det fel att jämföra på det sättet men det blir ju oundvikligt när man anser att inte barn ger ett fritt liv. Här är jag ju också väldigt "biassed" eftersom jag själv har sambo och bor i Storstaden. Jag håller självklart med om att man i teorin är friare om man bara har sig själv att tänka på. Däremot tycker jag inte att en sambo påverkar friheten alls i samma grad som ett barn (allt annat utelämnat). Om jag vill åka iväg med en kompis en hel dag för att göra något är det inga problem. Om man har ett barn (eller två, eller tre) så är min erfarenhet att det inte brukar vara lika enkelt? (Svara gärna ni med egen erfarenhet om det inte stämmer). Jag upplever inte att min sambo på något sätt inskränker min frihet, förrutom om man hypotetiskt skulle vilja flytta men inte kan det på grund av sambons jobb eller liknande.




Ett annat argument var att det inte är fritt att bo i en lägenhet i stan. Det här har jag ju skrivit om massa gånger tidigare och jag kan ju erkänna att jag funderat på att flytta från storstaden både en-, två- och 100 gånger. Anledningen har främst varit för att bo närmre naturen och att det skulle frigöra ett ganska bra kapital om man köpte något billigare. Jag inte om det egentligen skulle leda till ett friare liv om det inte var för den ekonomiska biten? I storstan har vi tillgång till tåg, flyg och bussar ut i Sverige/världen och tillgång till det mesta i service- och nöjesutbud. Att resa iväg när man bor i lägenhet blir också väldigt enkelt eftersom man inte behöver tänka på trädgård och inbrottsrisk som när man har en gård (?).

Jag tror att frihet och livskvalitet är två helt olika saker även om jag tror att frihet gör det lättare att nå en bra livskvalitet. Så egentligen tror jag att frihet är en förutsättning för en bra livskvalitet, även om alla inte behöver samma sorts frihet. Alla har som sagt olika syn på frihet och min syn är nog också lite avspeglad i min rimliga bild i vad jag kan uppnå genom det jag är beredd att offra. Att ha en gård är ju helt rätt om man brinner för att odla och spendera tid hemma. Om man trivs med det livet känns det ju självklart att bygga upp livet så. Om man däremot gillar att resa och hitta på saker utanför hemmet är det kanske mer rimligt att bo i en lägenhet som man bara kan låsa och lämna ett par veckor om man känner för det.

Jag märker när jag skriver det här att jag kopplar ihop frihet med enkelt liv, vilket inte alltid stämmer. Det är ju så jag ser på det men förstår ju självklart att inte alla andra gör det. Jag vet att många ser frihet som när man har möjlighet att göra det man vill. Det kan vara allt från att vara med barnen, att resa i världen, att utveckla sina hobbys och att bo där man vill bo. Jag har samma åsikt, det som gör att jag skalar av mycket är väl för att jag är medveten om att jag inte kan få allt. Jag får välja mellan att bo i en villa, ha hund och odla mina egna grönsaker eller att bo i en lägenhet, åka skidor och upptäcka Europeiska städer. (Väldigt förenklat) Sen vet jag inte vad den jobbande sambon gör för skillnad i den här ekvationen, förutom att vi delar alla kostnader och inte kan flytta just nu. Jag har säkert fel i väldigt mycket så kommentera gärna.


Vad anser ni att frihet är- och vad inskränker en persons frihet?

fredag 1 juni 2018

Skala bort surdegar från portföljen

Det här är något jag funderat över ganska länge faktiskt och det är svårt att veta hur man ska göra. Det finns alltid nån surdeg i portföljen och frågan är om man ska försöka klippa bort den direkt eller hoppas på återhämningen som i många fall tar väldigt lång tid, eller kommer den överhuvudtaget?




En riktig surdeg som jag skalat bort tidigare är vår allas H&M. Jag började klippa bandet vid 250kr och sen gick det fort, så var den borta. I efterhand är jag självklart glad över det och i just H&M fallet så var det inte så svårt då det var mycket jag inte gillade med bolaget.

När jag kollar portföljen nu så har jag ett bolag som sticker ut som surdeg och det är Skanska. Det är nu jag funderar på om man alltså ska klippa bandet, sälja innehavet och eventuellt ta in det när det ser ut som vändningen kommit. I grunden gillar jag Skanska betydligt mer än H&M så det gör det svårare. Samtidigt ser trenden inte jättebra ut och det finns risk för ännu mer mörka moln i branschen framöver. Då kanske det är bättre och hoppa av och lägga pengarna där det ser bättre ut?




Det svåra är ju när man ska välja att gå in igen, man kommer att missa en del av uppgången. Samtidigt så kommer man inte att åka med ner hela vägen till vändningen och som vi vet så krävs det en större uppgång för att ta tillbaka en förlust. Eller ska man bara strunta i dt helt eftersom Skanska förmodligen både kommer att tjäna mer pengar och vara högre värderat om tio år, så vad spelar det för roll?

Vad tycker ni? Köper ni i nedgång eller uppgång?



Läs även:
Sålt hela innehavet i H&M
Castellum - Utdelningshistorik och framtiden
Diös Fastigheter - Jag bara måste öka, ser ut som en kraftig utdelningshöjning nästa år?
Hur jag nådde min första miljon