Säkerhetsbälte, hjälm, livlina och en flytväst!

Kommer ni ihåg när man gick första dagen i skolan. Man var livrädd, man kände ingen, allt var nytt och läskigt. Men.. vi gick dit, vi hade ingen skottsäker väst, inga livvakter, men vi överlevde. Visst uppstod det utmaningar på vägen, men vi löste dom, fick anpassa oss efter situationen, vi överlevde.

Tänk om vår uppväxt hade varit som vi vill ha livet idag. Den tuffa killen kommer och jävlas med en, livvakterna är där direkt och plockar bort honom. Man ska simma för första gången, flytväst på och 13 gummibåtar står redo för räddning. Den avgörande straffsparken på fotbollsmatchen, målvakten plockas bort, du erhåller obegränsade försök tills den sitter och kan inte misslyckas. Skulle vi velat haft det så, skulle vi ha lärt oss något, skulle vi uppskattat det vi lyckas med när man alltid är skyddad mot att misslyckas. Vill vi boxas mot en motståndare som inte får slå tillbaka?

Det känns som att majoriteten av alla människor är så rädda att misslyckas att de hindrar sig själva från att lyckas. Behöver vi verkligen 3 hjälmar, en luftmadrass och stödhjul för att cykla. Kommer vi känna att vi lyckats när utmaningen egentligen bara är ett skott på öppet mål?

Hur din ekonomi påverkas efter att du har gjort ditt, beror helt på yttre omständigheter, likaså ditt liv i stort, alltså inget du kan påverka.  Är det då värt att köpa 3 hjälmar, skottsäkerväst och 13 fallskärmar?

Ångrar du att du hoppade från hopptornet-, eller att du tog bort stödhjulen från cykeln när du var liten?