Jag har haft det ganska tufft när jag var yngre, inget har egentligen tagits för givet och jag har vant mig vid motgångar. Jag säger inte att jag har det svårare än någon annan och jag vet att det finns de som har det betydligt tuffare men samtidigt vet jag att jag inte tar något för givet. Jag har sett folk i min närhet gå bort alldeles för tidigt och jag har själv legat sömnlös otaliga nätter med dödsångest och en känsla om varför jag inte levt mina drömmar. Jag har vid ett flertal tillfällen ställts inför ångesten att jag inte tagit till vara på tiden på bästa sätt och levt i ovissheten om jag någonsin kommer att få möjligheten. De har varit skitjobbigt, det har varit slitigt, men det har gett mig möjligheten att se värdet i tiden jag har nu. Det är styrkan som kommit ur det jobbiga.
Även om jag inte utnyttjar tiden optimalt så har jag kommit så mycket längre tack vare de svårigheter jag gått igenom, det blir som en bekräftelse varje gång på att det viktigaste vi har är tiden. Tiden som är här och nu, inte sen. Jag har efter en rätt jobbig period den senaste tiden och operationen jag gick igenom börjat tänka på det här ännu mer. Jag vet att mitt mål mot frihet är rätt, men jag börjar fundera på om jag kanske ska våga riskera lite mer. Kanske borde jag hoppa ut i friheten tidigare, man vet ju aldrig hur mycket tid man får ändå?
Har ni funderat på att allting faktiskt kan förändras på en dag? Att allt det ni planerat att göra och kämpat mot kanske inte ens är möjligt när ni väl är där? Att det inte finns någon garanti för att vi når dit överhuvudtaget?
Läs även:
Det går inte alltid som man tänkt sig - Ändrade förutsättningar
Sluta jobba vid 40
Billigare elräkning
Hur jag nådde min första miljon
Billigare hemförsäkring
Tänkvärt.
SvaraRaderaJag har själv precis samma funderingar. Driver ett projekt som är slut till sommaren och kan då välja om jag vill hitta på något nytt. Kanske är det en bra idé att bara bryta upp helt och ta ett år och göra vad man känner för. Har tillräckligt med pengar för att klara mig mer än 10 år på nuvarande levnadsnivå, men behöver nog dubbla innan jag är "fri". Men som du säger, dit kanske jag av olika anledningar inte kommer ändå. Jag kan bli sjuk, samhället kan förändras radikalt, relationer kan ta slut etc.
Mitt största problem är att jag inte vet vad jag vill.
Vill jag flytta ut på landet och bli självförsörjande; dra till Thailand och testa livet som munk/yogi; leva där jag gör nu men ta fler skogsutflykter; börja plugga något etc.
I-landsproblem med att ha "för mycket" valmöjligheter men likväl något jag funderar på.
Tja Anonym,
RaderaDet låter ändå härligt, du har ju alla möjligheter. Kanske värt att testa lite olika saker? Vi funderar på att testa bo något år utomlands just för att se vad man vill.
Hoppas du kommer fram till något bra och uppdatera gärna med vad du gör! :)
Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen
Tack för att du delar med dig.
SvaraRaderaJag själv utövar meditation där en aspekt är att bli medveten om alla tings föränderlighet. Efter några år ändras perceptionen av tid som linjär och bestämd till flytande, kaotiskt men ändå stilla och lugn. Ner på minsta detalj nivå om hur bullret från trafiken ändrar sig, hur mitt hjärta slår och hur människorna rör sig på stan till de stora sakerna som ett jobbyte, flytt, dödsfall och födelse.
Mvh // Frilans
Tja frilansportföljen,
RaderaMycket intressant! Jag har funderat på yoga/meditation men vet inte hur man ska börja har du några tips+
Något jag tänkte på nu när jag för första gången efter operationen kunde ta mig ur lägenheten och bara gå lite och känna solen, var hur stor uppskattning jag kände över det. Jag kände och hörde mina egna andetag och kände bara allmän lycka och tacksamhet för att jag fick vara där och då.
Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen
Hm, jag har egentligen inga tips så sätt då jag mest är självlärd. Alltså jag utövar inte meditation inom ett visst spektra t.ex. taoism, zen, buddhism, yoga, kristendom, judendom, islam, schamanism osv.
RaderaJag har läst om mer eller mindre alla dessa förgreningar och kan se att det finns en röd tråd/essens som flyter genom alla.
Det bästa tips jag kan ge är att vara nyfiken, läsa och lära med ett öppet sinne. En "lärare" som jag har fattat extra mycket tycke kring kallar sig för Shinzen Young och finns att hitta lätt på youtube.
Det du beskriver ovan skulle jag själv beskriva som meditation, kort och gott. Det du beskriver kan man säga är bestående "bieffekter" av vad som uppstår efter att man mediterat ett tag.
Mvh / Frilansportföljen
Döden är en befrielse äntligen är lidandet över och den livslånga ångesten över döden jag välkomnar döden. Allt är meningslöst bästa att ligga på en strand i filipinerna och glömma allt.
SvaraRaderaTja Anonym,
RaderaUtveckla gärna, jag är nog lite trög men fattade inte riktigt hur du menade :).
Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen
Kanske är deprimerad men allt känns meningslöst. Varför skaffa barn tex dom ska ju ändå dö och jag med. Varför jobba 8-17 och slösa med dom få timmar jag har här på jorden för att göra nån anna jävel rik på min tid. Allt är perfekt uträknat vi ska sätta oss i skuld och med barn för att vara slavar åt dom rika. Riktigt jobbigt detta liv det är verkligen synd om människorn som strindberg sa. Sen fattas ju bara att man blir sjuk också då är det kört på riktigt. Ne mot filipinerna medan tid finns överflöd av mat kvinnor o sång till alla.
RaderaJag tänker ofta på detta. Har varit med om saker som gör att jag insett att nu är viktigt. Men det är en svår balans med framtid och nu. Jag tror det gäller att hitta sin medelväg. Jag har t.ex gått ner i tid. Det blir såklart mindre sparande men mer tid med barnen. Det värdesätter jag mer i dagsläget.
SvaraRaderaTja Pappa betalar?,
RaderaJa det är det som är svårt, det som är bra när jobbiga saker händer är att det ofta är mycket lättare att ta beslut och framförallt att uppskatta det man har.
Att gå ner i tid är e perfekt sak!
Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen
Precis :)
RaderaPersonligen tycker jag inte att man ska skjuta upp eller avstå från att göra något man verkligen vill göra, man ska sträva efter att nå sina drömmar. Själv gör jag allt jag vill, däremot har jag aldrig haft något behov av att slösa eller överkonsumera, min två år gamla mobil fungerar utmärkt och uppfyller alla mina behov så varför ska jag byta? Att inte slösa och överkonsumera räcker långt i sparandet utan att behöva göra avkall på saker jag verkligen vill.
SvaraRaderaAtt våga ta steget mot frihet tidigare kan vara rätt väg för den del och fel väg för andra, alltid svårt att säga. En kompromiss kan kanske vara intressant, tex att testa att jobba halvtid?
Själv har jag en moster som gick bort alldeles för tidigt, men det har snarare gjort mig mer motiverad att spara och investera, för ska jag dö tidigt så vill jag haft nått eller några år i frihet först snarare än att jobba fram till döden. Men här kan det också vara värt att titta på statistik och se hur länge det är troligt att man lever, säg att sannolikheten att du dör när du är 45 år är 1% och sannolikheten du dör efter 70 år är 80% (sifforna här är bara påhittade jag har inte kollat), då är det ju faktiskt mycket vettigare och rimligare att ha en plan som fokuserar på att du ska klara dig till att bli 70+ än en plan som fokuserar på att du kanske dör vi 45.
Tja Jakob,
Raderajag håller med där, jag tycker inte heller man ska avstå saker och försöker leva så. Väljer som du också ett enkelt liv. Det som ibland är svårt är att våga saker för att riskera saker längre fram, där behöver jag fundera lite.
Ja att ta steget tidigare eller inte är svårt fast om du visste att du skulle dö imorgon så hade du önskat att du tog steget för 10 år sedan, kanske är vi för fega?
Statistik är bra men allt kan hända. Sen kan det vara andra saker som skador och sjukdomar som ändrar hela spelbilden och då kanske man önskat att man gjort sakerna medan man var skadefri eller frisk. Det är jättesvårt det där.
Tack för kommentaren, Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen
Jag tror det finns en hel del folk skulle göra annorlunda om de visste exakt när de skulle dö, men eftersom vi inte vet exakt när vi kommer dö är ju det närmaste vi kan gå på när det är troligast att vi kommer dö, det är ju den mest exakta beräkningen vi har att gå på. Kommer det stämma exakt? Knappast! I några fall kommer den till och med vara ordentligt fel, men för de allra flesta kommer det troligtvis att stämma rätt bra med en säg 10-15 års marginal.
RaderaOm jag chansade på att jag kommer dö om 10 år trots att risken för att detta skulle hända bara är 2% och brände alla pengar, levde extravagant och utsvävande för att sedan stå där utan jobb och med 0 kr kvar i plånboken när det visade sig att jag faktiskt inte dog om 10 år utan har ytterligare 30 år kvar att leva, då kanske man tänker att nog nog hade varit vettigare att gå på det som skulle inträffa med 98% säkerhet. Hade jag i stället jobbat, sparat och investerat de där 10 åren hade jag kanske nått läget att jag sedan kunde sluta att jobba och leva på avkastningen av mina pengar resterande 30 år.
Nu ogillar jag personligen när folk försöker bestämma över vad andra skall göra med sina liv och hur de skall leva så var och en är naturligtvis fri att göra hur denna själv vill i frågan och vad som gör en person lycklig är inte nödvändigtvis vad som gör en annan person lycklig. Jag försöker bara tänka vad som rent logiskt skulle ge mig störst frihet och lycka enligt den livslängd som det är troligast att jag kommer att ha.
Jag förstår dig helt och är med på det. Jag kan dock tänka mig att ens erfarenheter färgar en. De jobbiga saker jag upplevt har fått mig att tänka om lite. Inte att bränna alla pengar och leva lyx, utan mer att kanske riskera lite mer för att få friheten tidigare. Tidigare kanske jag vill ha större marginaler, nu är jag beredd att riskera mer eftersom jag vet att livet är en risk i sig. Sen är det som du säger olika hur alla gör sina val och så ska det vara.
RaderaMed vänlig hälsning / Frihetsmaskinen