Sidor

söndag 30 september 2018

När kan man sluta jobba?

När kan man sluta jobba egentligen? Det märks att allt fler börjar prioritera och värdera sin egen tid högre nu för tiden vilket jag tycker är roligt att se. Frågan som ofta kommer upp är när man kan sluta jobba? Vad krävs egentligen och hur gör man för att komma dit? Jag tänkte i det här blogginlägget gå igenom mina tankar kring det här. Det är ett långt inlägg, så ladda kaffekoppen så ni inte somnar ;).




Att sluta jobba


För drygt 6 år sedan sa jag upp mig från min fasta anställning. Jag slutade att jobba utan en plan på vad jag skulle göra framöver. Anledningen till det var att jag inte mådde bra alls i den situationen jag hamnat i. Från att ha jobbat övertid och älskat mitt jobb så kände jag bara att det var dags att gå vidare. Det fanns inget kvar att hämta där jag var, jag kände mig låst. Det hade gått så långt att jag gått in i väggen och min kropp var slut. Jag hade under flera år jobbat med måndagsångest och ville helst bara vara ledig på måndagarna, gärna fredagarna också. Efter ett tag kände jag för att vara ledig varje dag och tillslut fanns det bara ett alternativ, jag sa upp mig från jobbet.

Dagen då jag sa upp mig är en av de bästa dagarna i mitt liv. Inte den dagen i sig utan vad den gjorde med mig som person. Jag förändrades från att leva i en sorts fångenskap till att bli mer fri. Jag insåg saker jag inte insett innan och jag är inte lika rädd för att testa nya saker. Ok, jag var inte ekonomiskt fri på något sätt vid den tidpunkten men jag följde mitt hjärta och jag "slutade att jobba". Känslan jag hade i kroppen var en frihetskänsla som jag inte haft sedan barndomen, den var mäktig. Redan där och då kände jag att jag skulle ha väldigt svårt att ta en anställning igen. Jag började fundera, "hur får jag det här jämt?" Jag ville ha den känslan varje dag".




Ett sluta-jobba-kapital är avgörande


Jag hade ett kapital som jag klarade mig på ett par år då jag sa upp mig, så det var absolut ingen panik med att betala räkningarna. Det här kapitalet "sluta-jobba-kapitalet" var avgörande för att det blev så bra som det blev. Utan kapital hade det kunna blivit den värsta tiden i mitt liv, istället blev det den bästa. Samtidigt visste jag att inom 1-2 år så skulle jag vara tvungen att dra in pengar igen.

Precis efter jag slutade jobbet så låg fokus enbart på det jag tyckte var kul, jag levde drömmen varje dag. Jag fick ofta frågor om hur jag kunde göra "det" och "det" varje dag och när jag skulle börja jobba igen. I min värld var svaret aldrig, men jag visste att verkligheten ville annorlunda. Efter ett sabbatsår så började jag plugga lite. Jag valde enbart roliga kurser och var i skolan 1-2 gånger i månaden. All annan tid spenderades på roliga saker, varje dag. Jag levde bokstavligt talat i en dröm och jag skulle aldrig göra den tiden ogjord. Bara de åren var värda att sluta jobbet för.


Under tiden jag pluggade så funderade jag ständigt på hur jag kunde förlänga min "ledighet", det var så det kändes. Jag ville bara fortsätta leva det här livet. Jag ville vakna-, titta ut genom fönstret och välja om jag skulle åka skidor eller paddla kanot. Jag ville inte väckas av en ettrig mobiltelefon klockan halv sex-, sätta mig i bilkö-, för att åka till ett jobb och dricka kaffe på tider som någon annan valt. Även om jag inte hade något kontorsjobb så kändes det ändå som en karriärskuvös deluxe. Samma sak varje dag. Jag ville inte dit igen, jag började leta lösningar.


Målet med mina investeringar är att sluta jobba inom kort och leva på utdelningar. Att börja investera i aktier har varit den avgörande faktorn i att jag idag bara jobbar 10h/v och inom ett par år slutar helt. Om du också vill kunna leva på utdelningar så rekommenderar jag att börja med att öppna ett ISK/aktiekonto. Det gör du hos t.ex. Avanza gratis på 3 minuter genom att klicka här. *(affiliatelänk)

När chansen dyker upp


En dag fick jag en möjlighet. Jag hade börjat fundera på olika affärsidéer och den bästa affärsidén jag kommit på var att inte jobba heltid-, inte vara beroende av en arbetsgivare eller kund och inte börja tidiga mornar eller jobba natt. Chansen jag fick klickade alla dessa boxar så jag startade ett företag inom något jag aldrig gjort innan. Det kändes som ett enkelt val. Efter att ha sagt upp min från något jag jobbat med i över 8 år känns det mesta ganska enkelt. Efter att ha lämnat sin "karriär" har man inget att förlora. Man blir en vinnare när man väljer det själv helt enkelt.

Jag tjänar inte bra pengar på det jag gör nu men jag är grymt fri. Jag väljer i stor mån när jag börjar på dagarna och även när jag slutar. Jag har 4 dagar helg och 3 dagars arbetsvecka. Jobbet är en liten del av min tid mot att ha varit något man gör 8 timmar varje dag. Framförallt så är jobbet en liten del av mig, jag är inte mitt jobb, jag är jag. Den känslan är den jag värderar högst. Det är nog svårt att förstå innan man känt den själv. Från att ha varit livrädd för vad som skulle kunna hända om jag stod utan jobb så känner jag bara ett stort lugn idag. Jag vet att jag alltid kan start ett nytt företag om det behövs. Livet är enkelt när man gör det enkelt, det är vi själva som gör det svårt för oss.




Så när kan man sluta jobba?


Svaret på den här frågan är enligt mig när som helst. Problemet är att det alltid kommer att handla om pengar. Om man vill sluta jobba så är det enklaste och snabbaste sättet att helt enkelt "sluta jobba".
Har man några hundratusen kronor så kanske man klarar sig ett par år och sen får man börja jobba igen. Har man barn så behöver man kanske lite mer pengar. Har man villa-, bilar- och båtar så behöver man ännu mer pengar. Det jag vill säga är att alla med lite pengar på kontot kan sluta redan idag. Det handlar i grunden om ett val man själv gör. Risken är dock stor att man måste börja igen om man inte har någon plan. 

Jag hade ingen plan, men jag slutade att jobba. Det gick bra och jag hoppas att jag aldrig kommer behöva jobba som anställd igen. jag slutade och slipper idag att gå upp tidigt på morgonen men jag är inte ekonomiskt fri. Jag är dock glad över att jag tog chansen till det liv jag har nu. Om jag inte hade vågat så hade jag troligtvis varit kvar på samma jobb fram till pensionen. Den vanliga pensionen alltså.


Människor är i regel så rädda att förlora att de hellre missar sina chanser att vinna. För att vara helt säker (vilket det aldrig går att vara) så är det bästa att spara ihop en fet portfölj med aktier och leva på den. Det kräver disciplin, tålamod och framförallt tid. Sen gäller det att våga när man väl är framme vid målet. Vad säger att man inte drabbas av "one more year syndrome?" Det andra sättet är att gå sin egen väg genom att t.ex. starta eget, jobba deltid, eller på andra sätt skapa sig frihet på vägen fram till målet.


Alla har olika förutsättningar


Alla har olika förutsättningar så man bör aldrig jämföra sig med andra. Jag har t.ex. inga barn utan lever tillsammans med min sambo i en lägenhet. Vi har låga kostnader och kan på så sätt jobba lite mindre. Vi tjänar mindre men kan samtidigt resa, åka skidor och ha kul. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra i kommentarer eller på Twitter att det inte kan vara kul att leva på så lite pengar. Det berör mig inte eftersom jag har det bra. Eftersom vi har låga fasta kostnader kan vi fortfarande göra samma saker som familjer med fyrdubbla inkomster gör. I många fall känns det som vi gör mer saker. Hade vi haft dyra bilar-, en storvilla att värma upp med alla försäkringar och kostnader som kommer med det. Jag då förstår jag att man måste ha det dubbla, tredubbla eller fyrdubbla för att kunna rulla runt livet. Det är olika förutsättningar helt enkelt.

Slutsats - Jag tror inte det finns något svar på när man kan sluta jobba utan att det till största del handlar om hur stor motivationen är för att göra det och hur rädd man är för att förlora det man har. Man kan alltid få det sämre så risken finns där. Samtidigt tror jag att det är svårt att utvecklas som människa om man inte vågar följa sina drömmar. Sen behöver det inte vara att leva i frihet, för som sagt, vi är alla olika.

När kan man egentligen sluta jobba? Måste vi vänta på att kapitalet är tillräckligt stort? Är vi i regel alldeles för rädda att förlora vad vi har?

37 kommentarer:

  1. Tror att det är att alla andra jobbar o då gör jag det oxå!men bara jag får pension då jäklar ska det ske grejer!blir väl nån hemlig pro resa eller nåt anat spännande.det brukar låta som att det är då allt roliga ska ske men tyvärr är det lite försent att börja då

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Anonym,

      Ja så är det nog. Det intressanta är att jag känner flera som bara 3-5år innan pension sa att de absolut inte ville sluta jobba. När de väl slutade jobba så har alla sagt att det är så grymt nice! Att kunna göra vad man vill om dagarna, resa etc. Jag känner faktiskt ingen som slutat jobba när de gått i pension som inte mått bra av det.

      Hur gammal är du? När är planen att ga i pension?

      Tack för kommentaren! Mvh / Frihetsmaskinen

      Radera
  2. Hej!
    Tror också att det handlar om hur man vill leva. Vi är inte beredda på att leva på så små intäkter som ni har. Är lite svårare med 2 barn också. Men vi gillar villalivet, behöver en bil och vill ut och resa ibland (vilket är dyrare när man är fyra). Men allt går att optimera, man behöver inte ha heltidsjobb för att klara detta. Det går att spara och ha detta trots att du inte jobbar heltid.
    Vill du så kan du!
    Bara stämmer in i att heltidsjobb inte måste vara det enda rätta för att spara pengar.

    Mvh PB?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja PB,

      Ja precis, det är för alla. Som du säger så går det ju inte för er som familj på 4 att ha samma kostnader som oss om vi skulle leva ett likvärdigt liv, det blir stor skillnad. Vi gillar också att resa ä, åka skidor, friluftsliv etc. Men har valt låga fasta kostnader.

      Men som du säger så spelar det Ingen roll, alla kan prioritera i sina liv om man vill det, så som ni gör.

      Tack för kommentaren! Mvh / Frihetsmaskinen

      Radera
  3. Härligt inlägg. Jag var ledig två år mitt i karriären och ångrar inte en sekund. När jag sen började jobba igen var det faktiskt för att jag ville göra det, inte för att jag måste dra in pengar. Långledigt öppnar ögonen, jag trodde att jag inte ville jobba mer i mitt liv när jag sa upp mig. Men sen insåg jag att jag saknade jobbet, det ger en bra balans och struktur i vardagen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Anonym,

      Härligt, det är precis så jag kände också, fast tvärtom ;). Som du säger så är det en riktig ögonöppnare och självklart kommer alla komma fram till olika saker. Det grymma för dig är ju att du vet och troligen har lättare att ta dig igenom tuffare perioder i framtiden. Bra vågat!

      Rutinerna kan jag också känna men jag får det som jag jobbar nu med. Det jag inte gillar är att det är svårare att sätta rutiner på fritiden när jobbat ligger där och stör :).

      Vad gjorde du under tiden du var ledig?

      Tack för kommentaren! Mvh / Frihetsmaskinen

      Radera
  4. Folk älskar sina jobb, dom skulle bli tokiga annars.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Anonym,

      Haha, är du säker på det? :)

      Mvh / Frihetsmaskinen

      Radera
  5. Intressant inlägg. Jag känner precis likadant. Jag är inte mitt jobb utan vill vara någon helt annan egentligen. Själv känner jag att jag är fast, till stor del av pengar. Då jag bor med min sambo, två barn, hus, två bilar så måste pengarna in. Har redan gått ner i tid men skulle gärna gå ner till 50. Kruxet är jag liksom står och väger, jobba mer = spara mer för att snabbare kunna leva på utdelningar, eller jobba mindre för att redan nu få mer fritid.
    Din blogg är väldigt inspirerande, läser den varje dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Mikaela,

      Kul att du gillar inlägget! Intressant, exakt så kände jag under den sista tiden jag jobbade som anställd. Jag uppfattades av andra some person jag själv inte kände igen mig i. Kunde få kommentarer som "men du gillar ju att jobba övertid och ha många projekt på g". Antagligen var det jag som hade förändrats men omgivning såg inte vem jag var egentligen.

      Jag kan verkligen förstå ditt dilemma eftersom du har barn och också automatiskt får högre kostnader. Det är grymt bra att du redan gått ner i tid iaf, att du prioriterardig själv så pass högt. Har du någon plan för framtiden spikad? Alltså om du uppnår en viss summa att gå ner mer i tid eller liknande?

      Jag känner för egen del att jag aldrig skulle kunnat hålla motivationen upp utan alla små delmål. Det är lätt att tappa greppet och köpa roliga saker om man inte har 100% motivation. Jag brottas med det då och då. Då hjälper delmålen att titta lite på utdelningarna. Samtidigt måste man leva också, så det blir alltid en balansgång.

      Tack för en bra kommentar! Mvh / Frihetsmaskinen

      Radera
  6. När jag var 59+ började arbetsgivaren flåsa mig i nacken.
    Vi 62+ blev jag förflyttad till källaren för att sortera skräp.
    Efter en tid fick jag ett erbjudande på 18 månadslöner. Tackade NEJ' och fick 24 månadslöner. Sista 8 månaderna tog Trygghetsrådet hand om mig. Konstutbildning, webbmasterutbildning, öva körsång. På egen hand gick jag gitarrkurser, pianokurs, astronomi, digital bildhandtering, aktiekurs.. Reste en del.
    Mvh
    f.d. Application Developer IBM Mainframe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Anonym,

      Det låter som du ville jobba vidare men att arbetsgivaren hade andra planer? Det låter som du gillade jobbet och ändå ville jobba kvar? Måste vara grymt att ha den känslan men samtidigt jobbig situation som uppstod. Hur kändes det i slutändan?

      Tack för kommentaren! Mvh / Frihetsmaskinen

      Radera
  7. Vad modig av dig. Var ett väldigt bra tänkvärt inlägg som verkligen talade till hjärtat. Är själv mellanrädd tror jag ;) Fast vissa saker livrädd för.. : -)

    Säger det igen men tror du skulle passa bra som coach :)

    Som svar på frågorna:

    1. Svårt att svara på. Tror att om man jobbar med något man verkligen gillar så aldrig. Tänker jobbandet kan ta nya vägar ju mer buffert man har. Det kanske är lite halvfegt tänkt att först tro sig behöva en buffert iofs..

    2. Något jag också funderat på, som vad är tillräckligt.
    Har mest gått på vad alla andra bloggare verkar tycka.
    De kan ha både fel och rätt.
    Verkar vara allt mellan 3-20 miljoner man behöver.
    Behöver man inget dyrt boende spar man ju mycket.
    Kan man tänka sig halvtid/jobba mindre behöver man inte heller lika mycket. Lever man ihop med någon och delar utgifter blir det billigare. Ska jag gå på vad vår inneboende säger så kan jag glömma allt vad pension heter detta livet. Då måste jag jobba tills 70 - typ..
    Tänker mig väl något lite mellanfegt alternativ där med, som någonstans i mitten fast lite lägre..


    3.Det tror jag. Man vet vad man har men inte vad man får.
    En sak som skrämmer mig, tänk om drömmen inte blev så bra som man tänkt sig, vad gör man då? Går tillbaka till det vanliga livet? Drömmen håller mig ändå vid liv. Är min "baby" och "utväg". Tänker nog något mellanfegt alternativ där med som att behålla boende i Sverige ett tag, ut och resa, sen får man se..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Mrs Doubtfire,

      Ledsen för ett alldeles för sent svar, har haft fullt upp den här veckan.

      Tack för de fina orden, kul att inlägget träffade :). Det här ligger mig varmt om hjärtat och jag vet hur rädd jag var innan också, helt sjukt rädd.

      På ettan så tar du upp något riktigt bra. Att vårt jobb som vi gör tar olika och nya vägar ju mer ekonomisk trygghet man har stämmer väldigt bra tror jag. Man har ju då möjligheter att ta "läskiga" beslut utan någon större risk vilket öppnar massa dörrar. Bra poäng!

      2: Ja, jag ligger nog lågt här i förhållande till andra. Jag tror många justerar ner sin krav med tiden. Själv har jag insett att det finns många små microströmmar med inkomster man kan skaffa sig vilket minskar kravet på stort kapital. Du som har möjlighet Att jobba hemifrån, har du funderat på att kanske jobba ett par timmar i veckan för att tidigare kunna "sluta jobba"?

      3: Den här poängen du tar upp är riktigt bra och förtjänar nog ett eget inlägg! :) Jag har hört flera som är rädda för att drömmen inte ska slå in och därför nästan hellre verkar vilja behålla den som en dröm. Jag blev sugen på att skriva ett inlägg om det, ska försöka då till det i veckan :).

      Tack för en grymt bra kommentar som vanligt! :) Mvh / Frihetsmaskinen

      Radera
    2. Absolut så kan jag jobba mindre men tänker att nu i uppbyggnadsfasen av portföljen är det bättre att jobba "normalt" eller gärna lite mer..

      Har nåt tänk om att när vi når 4 miljoner får vi börja prata igen om vad vi vill mer våra liv.
      Kanske vi bestämmer oss för att kämpa på några år till då, få ihop ytterliggare 2-3 miljoner..

      Mitt jobb är rätt okej periodvis. Är inte så jag lider väldigt mycket, bara att friheten och resa vore väldigt härligt också..

      Som att dra till Mexico halvt år, resa jorden runt, bo i Thailand på vintern.. är sånt jag vill göra mycket mer eftersom jag hatar vintern :)

      Ok, kanske inte hatar men det är jäkla deppigt land mellan varven..

      Också funderat på o bli mer "vinterintresserad" för att "stå ut" bättre, men taskig fot så vet knappt om jag kan åka skidor längre o får på mig pjäxor..

      Japp, ålderkrämporna ;)... gör ont o gå i höga klackar numera. Jäkla less på o försöka hitta skor.



      Radera
  8. Har dock funderat på att kanske redan nu börja "leva livet lite mer", som att t ex ha lite mer riktiga semestrar .
    I alla fall en weekend då och då med min partner.
    Just nu spar jag allt sånt för framtiden och gjort ett tag..
    Frågan är vad vi ska göra bara. Ska helst inte kosta så mycket nu när vi spar. Skulle bara skulle kännas jobbigt om vi som förr (innan vi blev sparsamma) la 30-35 000 på en långhelg utomlands, eller 55 000 för några veckor i Thailand.

    Satt och räknade igår, snart har vi ju 2 miljoner( Wheeeiii) - inte långt kvar. Känns som sjukt mycket pengar för två små fjantar som oss. Kanske borde ha lite belöningar på vägen. Blir rätt fokuserad på målet när jag vill något och glömmer bort saker på vägen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja igen Mrs Doubtfire,

      Ja det tycker jag! Det är farligt att sluta göra saker eller skjuta upp saker bara för att nå målen snabbare. Att spendera 35k på en långhelg låter saftigt, finns det inte billigare alternativ? :) Jag och samban reser ofta billigt. Skidresor för 5-7k för båda eller 3 veckors tågluff för 15k per skalle kan man komma undan på bara man är lite kreativ :).


      Grattis till 2 millar, stort! Hur mycket ska ni upp till innan det känns tillräckligt? Du kanske nämnt det innan?


      Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera
    2. Inte riktigt 2 millar än men snart :)

      Jo, vi kan definitivt leta billigare resor, problemet är väl avsaknaden av tid. Vilket ofta gör resor dyrare. Inte så man kan dra till Mexico halvt år och leva billigt ...

      Vi får så småningom börja kolla på det där. Just nu reser vi mest separat. Jag med jobbet och partners med intressen billiga resor.

      Radera
  9. Många kan säkert förhandla med sin arbetsgivare om att gå ner i tid, att jobba typ tredagarsvecka är väldigt mycket mindre jobbigt än heltid och ger ändå en del pengar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Minimalistspararen,

      Ja det borde gå men det låter på många som att det är svårt. kanske är det man själv som gör det svårt för sig? I mitt tidigare yrke gick det inte då jag tom frågade. Det var då jag sa upp mig istället så det finns ju alltid lösningar.

      Tack för kommentaren! Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera
  10. Jäklars, läste din utmattningshistoria nu på 4 delar. Jäklars säger jag bara. Väldigt bra beskrivet förresten.

    Känner igen en hel del i den, även om jag aldrig gått så långt. Ofta bäddat ned mig i sängen 2-4 dagar istället när stressen bara pumpar i hjärnan, sen är showen igång igen..

    Just det där att även om man är sjuk, kanske t o m nyopererad, så tänker man på jobbet. Känner dåligt samvete, när kan jag ta igen det, måste kompensera, får inte bli sjuk snart igen, etc..

    Är ju helt galet att det ska vara så samt gå så långt.

    Tycker det är väldigt starkt att skriva och besätta detta offentligt, även om du är anonym.

    Tror många kan känna igen sig i detta. Vet de som aldrig kommer till doktorn pga jobbet.. vilket är helt sjukt.

    Tänker ofta där kommande hjärtinfarkt, där cancer eller kanske både hjärtinfarkt&cancer, där annan anstormande sjukdom..

    Nu blev det mycket klarar också varför en ung kille som aldrig borde kommit dit alls lixom hoppat av lite&kör sitt race..

    Just utbrändhet skrämmer mig. Vet några som "aldrig kommit igen", samt några som är utbrända av och till. Ofta superduktiga människor som kör på tills de inte orkar mer..





    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja igen Mrs Doubtfire :)

      Ja det var en jobbig tid samtidigt som det var en av mina bästa perioder i livet. Det var så mycket som hände och så mycket jag förändrade under den perioden. är tacksam att jag fått uppleva det idag och som relativt ung faktiskt.

      Ja, det verkar vara vanligt att man går in i väggen och det tar verkligen hårt på kroppen. Jag har inte riktigt kommit tillbaka så som jag var innan men det beror på nog på att jag prioriterar annorlunda nu. Förut ville jag vara bäst på allt medan jag värderar helt andra saker nu. Bara att få vara friskt betyder mycket. Innan jobbade man ständigt mot nästa mål, i efterhand ser man hur dumt det är. Man missar livet som är här och nu.

      Ta det lugnt om du känner det komma, jag sköt undan det i massa år till kroppen till slut började strejka. det kan bli farligt på sikt.

      Tack för att du kommenterar, det blir kul att skriva då! :) Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera
  11. Fick hepatit c i thailand sen utbränd kom aldrig igen tillbaka på banan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aj, shit vad jobbigt. Hur mår du nu?

      Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera
  12. Oj! Det låter superjobbigt :( Tänkte precis att kommer vi till Thailand eller varmare ställe kan vi leva där gott för alltid..
    Vad gör du nu?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väntar på levertransplantation helt sjukskriven hepatiten har pajat den

      Radera
  13. Skulle skicka ett hjärta men vet ej hur man gör från dator tyvärr och från min telefon går det ej att kommentera av någon anledning. Låter verkligen jättejobbigt, vet du hur du fick hepatit C?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj va ja tänkt på det. Tatuerings nålen. Nån kock som skärt sig. Rakbladet hos barberaren. Jag vet inte det är också jobbigt.

      Radera
  14. Fyfan. Blev inte så sugen på Thailand nu ;-/ Var i Thailand var du? Har varit där kanske 5-7 ggr, då bara med partners på såna där 2-3 resor semester. Går inte till tatuerare eller barberare, men om man kan bli smittad genom maten för att någon skär sig är ju ingen skyddad :( Ätit från stånd med, även om det säkert kan ske på de finare ställena också. Går ju inte att vaccinera sig mot, läser på lite nu..

    SvaraRadera
  15. Om nån vill donera en del av sin lever så säg till har blodgrupp 0

    SvaraRadera
  16. När jag jobbade heltid så kom ångesten inför måndag redan på söndagen och förstörde helgen. Tror att det som slutligen avgör när tiden är mogen för att sluta helt för mig inte är den exakta summan nu utan känslan att nu får det vara nog, varför stå ut när jag inte behöver. /C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja C,

      Sorry för sent svar. Jag känner igen det där, det är inte värt det. Hur var det du jobbade nu igen?

      Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera
    2. Nu jobbar jag halvtid, så har nu egentligen det bra jämfört med många andra! Trots det längtar jag ändå efter total frihet, och den längtan har inte minskat av att gå ner i tid. Så kommer aldrig att gå upp i tid igen. Man vet aldrig hur länge man får vara hyfsat frisk och vara med sin familj, så tänker ta chansen att vara helt fri när tiden känns inne och realistiskt. Det gäller som du skriver att våga. Ditt inlägg var klokt som vanligt!:-) /C

      Radera
  17. Svar
    1. Tja Onevikinggirl,

      För gott? :) Det låter underbart, till skidsäsongen och allt! :)

      Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera
  18. Läste denna bloggpost nu och har inte läst kommentarerna. Blev rädd att det skulle påverka min spontana intryck av det jag läst. Blev så berörd av det du skrivit här, så ödmjukt och vist! Det är inte ekonomisk frihet i betydelsen pengar tillräckligt för att aldrig behöva jobba igen, som i första hand är "Friheten" utan något annat som jag tror du kommit mycket nära. Det här var faktiskt något av de finaste jag läst på en blogg i den här kategorin. Du verkar ha mognat enormt som människa. :) /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Eva,

      Tack så hemska mycket för de otroligt fina orden :). Ja, det har hänt mycket inom en själv under den här tiden och jag känner mig mer mogen nu än tidigare. Det känns som man vet vad man vill med livet på ett annat sätt. Som du säger så har pengarna egentligen ingen betydelse men tyvärr är vi alla beroende av dom för att klara oss så det blir ju ofta en stor prioritet.

      Tack igen! det är roligt att skriva när man får så här fina kommentarer! :) Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera