tisdag 13 december 2016

Dagen när allt förändrades

En dag för 5-6 år sen..

Jag hade allt. En bra lägenhet, bil och en underbar flickvän. Vi åkte på semester på somrarna och vintrarna. Dagarna fylldes med mycket jobb, men jag hann även med en del träning och fick lite tid över på helgerna med tjejen. Allt var ändå bra, jag kände att jag hade lyckats med mycket av det jag ville. Med tanke på min bakgrund var jag nog rätt stolt ändå att jag hade tagit mig dit jag var.

Jobbet var helt ok, även om det var slitigt, tungt, långa dagar och ibland (ofta) lite helger. Precis som det varit de senaste 7-8 åren. visst hände det att jag hade lite svårt att sova, jobbet följde liksom med hem och man var tvungen att vara tillgänglig på telefonen. Det hörde liksom till när man hade lite ansvar och inget konstigt med det. Att man fick hoppa in lite oplanerat på kvällar och helger för att något skitit sig var en av uppgifterna i jobbet, så har det alltid varit. Att det kunde göra att jag fick planera om något jag sett fram emot var en del av jobbet, en del av livet. Att man fick ont i magen ibland var bara att förtränga, det hade nästan gått bort helt nu. Det vara en period det kunde hugga till lite men sen kändes det klart bättre. Det var bara köra på, det fanns inga alternativ.


Jag har alltid haft en ok fysik då jag tränat och hållit på med fysiska aktiviteter, men en dag började jag känna att det var tungt att andas. Jag ignorerade känslan lite och tänkte att det måste vara träningsvärk i bröstet eller nåt. Jag kunde vakna på nätterna och ofta på dagarna fick jag kippa efter luft, nästan som när man gäspar. Ibland lyckades jag få nåt riktigt bra andetag men det hände mer och mer sällan.

Att man får mer ansvar kallas utveckling, det är så det ska vara. Man jobbar hårt en period sen får man ansvar över andra som ska jobba hårt. Jobbet som varit roligt började helt plötsligt kännas.. tomt. Fast det var bara att låtsas som allt var bra, på med fasaden bara, det är så det funkar. Jag började efter ett tag få till en bättre teknik med andningen så om jag böjde mig ner kunde jag ibland få riktigt bra med luft. Jag vaknade ofta på nätterna med tryck över bröstet. Jag försökte köra lite stretching och efter ett naprapatbesök kändes det tillfälligt bättre innan det blev som vanligt igen.

Tankarna om varför det inte blir bättre började komma, vad var det som var fel? Jag var väldigt lättirriterad, kunde störa mig på småsaker och var även rätt virrig ibland. Jag kunde glömma vart jag lagt saker och hade svårt att sitta still. Jag började på riktigt bli orolig över vad det var för fel på mig. Är jag sjuk? Är jag sjuk på riktigt, tänk om det är allvarligt?


10 kommentarer:

  1. Det var en cliffhanger som hette duga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kände att det var lättare att dela upp det i flera inlägg. Själv hann jag fundera en del under resans gång.

      Tack för kommentaren!

      Radera
  2. Hmm.. just det där med att glömma saker, känner jag mycket väl igen! Allra helst när det varit/är mycket på jobbet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ta det ev. som en liten varning. Många symptom känner man mycket mindre än vad dom är. Ge dig tid att varva ner, det är då man känner på riktigt.

      Mvh

      Radera
  3. Tack för ett väldigt tänkvärt inlägg, ser fram emot fortsättningen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren! Del 2 & 3 finns uppe nu.

      Radera
  4. Otroligt LÄTT att känna igen sig, ser fram emot fortsättningen mvh Kneg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är nog många som kan känna igen sig.

      Tack för att du kommenterade!

      Radera
  5. Har känt som dig i perioder när jag jobbat mycket ;) Det är verkligen inte bra för kroppen men tack vare det har du byggt upp en bra ekonomisk grund. Ser fram emot fortsättningen ;) Mvh Slimis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så började det för mig med, i perioder. Självklart är jag glad att jag sparat en stor del av pengarna.

      Fortsättningen är uppe nu, tack för kommentaren!

      Mvh

      Radera