Varför jag inte köper att amortering alltid är det bästa alternativet

Något som flitigt diskuterats i bloggkretsar är amortering och huruvida man bör betala av på lånen eller inte. Vissa anser att skuldfri är det bästa man kan vara och ibland har det klyschiga citatet "den som är satt i skuld är icke fri" dykt upp.

Om vi skulle utgå från en värld i svart och vitt så skulle jag hålla med om detta. Att inte ha några skulder är mycket bättre än att ha skulder, mycket enkelt. Man slipper betala ränta, man slipper oroa sig för räntehöjningar och-/eller ändrade omständigheter som gör att man i en eventuell oförutsedd situation inte skulle klara av att betala lånet. Lånet kan i sådana situationer sätta  folk i en jobbig nedåtgående spiral. Utan skuld - ingen risk - allt bra. Med skuld kan allt hända.

Men nu var det ju det här med svart eller vitt. Bara för att man har tagit ett lån så betyder inte det att man är en dålig människa med total avsaknad av livserfarenhet, drift eller hyfsad allmän ekonomisk kompetens. Om räntan höjs från 1,5% till 4% så finns det enormt mycket låntagare som redan tagit höjd för detta, det finns även de som på dagen betalar av hela- eller delar av lånet då de inte längre tycker att det är lönsamt att använda det. Ja precis, vissa använder lånet som ett medel för att spara eller tjäna pengar, precis som vilket företag som helst.

Att räntorna höjs från 1,5% till 4% sker inte på en dag. I samband med finanskrisen kommer jag ihåg att räntorna höjdes i en ganska snabb takt tills det sket sig.. sedan dess har vi haft låga räntor. Den som har suttit med bostadslån de senaste 10-15 åren har tjänat/sparat bra pengar på sina lån om man gjort det på ett ok sätt. De som inte haft lån eller inte haft föräldrar med pengar står många utanför bostadsmarknaden och får förlita sig på andrahandskontrakt, ofattbara kötider eller väldigt hårt arbete för att kunna köpa ett eget boende. Alla har inte heller möjligheten att bo hemma tills dom är 25 år, har pluggat högskola och hunnit jobba ihop ett par 100k eller mer.

Så för att komma till poängen, varför jag inte tycker att amortering alltid är det bästa. Om man släpper tänket att "den som är satt i skuld är icke fri" så blir det helt plötsligt mycket lättare att se på det hela mer objektivt. Ett bolån är pengar som du lånar i utbyte mot att du betalar ränta. Om du kan avkasta 7% på detta lån men endast betalar 1,3% i ränta, då kan man antingen välja att titta närmare på det eller att säga "den som är satt i skuld är icke fri".

Man kan även se det från ett annat håll. Tänk dig att du behöver en bostad, att hyra en bostad kostar 12.000 kronor i månaden. Att köpa en bostad kostar 8.000 kronor i månaden när alla kostnader inklusive räntor räknats in. Om du har råd att köpa boendet kontant så kanske du väljer att låna ändå, eftersom du annars hade fått sälja av aktier och då förlorat avkastning som ett exempel.

Allt handlar i slutändan om vilken risk man är villig att ta och vilken möjlighet man har att agera på förändringar, precis som när Castellum köper en fastighet. Att bara köpa kontant med befintliga likvida medel skulle sakta ner tillväxten medan en 100% belåningsgrad skulle vara alltför riskfyllt. 

Många säger att bostaden inte går att räkna som en investering då den inte avkastar några pengar (om vi bortser ev. värdeökning). Jag tycker man får räkna på lite annorlunda sätt där, själv räknar jag iaf på vilka framtida besparingar köpet kommer att ge mig i förhållande till alternativen (hyresrätt, 1:a hand eller 2:a hand, hotell?!). Vi kollar ju noga igenom föreningens årsredovisningar mm, allt för att säkerställa att vi gör ett så bra köp som möjligt. Man kan ju på ett sätt säga att vi gör en analys inför köpet av bostad.

• Jag vill förtydliga att ovanstående gäller en av Sveriges största städer, jag kan tyvärr inte svara för mindre städer där jag kan tänka mig att det ser annorlunda ut.

• Jag kan tycka att det är rimligt att ha en belåningsgrad runt 60-80%, men den är helt beroende av hur den övriga ekonomin ser ut.

• Man måste ta hänsyn till staden man bor i när man pratar om amortering.  Att betala av hela sitt boende kan se annorlunda ut om en 2:a ligger på 400k eller 4 miljoner kronor i staden där man bor.

• Själv har jag en belåning runt 40%. I dagsläget jobbar jag bara knappt 50% och tjänar väldigt lite pengar, jag har mindre marginal nu än förut och skulle inte känna mig bekväm med 80% belåning i den bostad jag har nu.

• Jag är inte emot skuldfrihet och tycker i grunden att det är bra och något att sträva efter, jag ville bara föra fram en annan syn som jag inte tycker är fel. Mitt långsiktiga mål är att vara skuldfri, det på grund av att mina möjligheter att agera på stora ekonomiska förändringar minskar den dagen jag slutar jobba helt.

Är du fast inbiten i att skuld skall undvikas till varje pris, eller ser du möjligheterna också?


Läs även:
Om 4 år behöver jag aldrig jobba mer!
Få pengar utan att jobba?
Livet som ekonomiskt fri
Jag vill bli ekonomiskt oberoende!
Alla har olika förutsättningar i livet