Jag funderar ofta på det här med att leva på lite pengar, om jag offrar något eller om det är rätt väg att gå. Jag har inget välbetalt jobb, jag har ingen rik förälder och jag måste själv se till att nå dit jag vill.
Det här gör att leva på lite pengar blir ett enklare val för mig än att jobba ihjäl mig och kämpa mot ett mål som jag kanske aldrig kommer uppnå.
Jag känner en stark drivkraft varje dag efter att uppnå ekononisk frihet. Det logiska hade varit att jobba över varje månad för att kunna spara och investera mer, men det går bara inte. Jag vill inte jobba tokmycket nu för att bli fri senare, jag vill vara fri nu, men jag har inte kapitalet för det än. Då hamnar jag i kompromissen där jag är nu, jag jobbar halvtid och är fri på halvtid. Det är ju inte på långa vägar i närheten av frihet men det är bättre än att jobba 5 dagar i veckan.
Självklart hade jag inte tackat nej till att ha passiva inkomster på 20-30.000 i månaden men då skulle jag vara tvungen att vänta med friheten i alldeles för många år, det går inte. Jag vill inte ta tidig pension, jag vill mer ta ett kort arbetsliv. Eller jag har iofs jobbat sen jag var 16 men ändå.
Planen är att om 6-7 år ha passiva inkomster på 9200kr i månaden. Då slutar jag jobba, förhoppningsvis föralltid. Det som tar upp mycket tankar i mitt huvud är vart man ska bo någonstans. Om jag skulle flytta till en mindre stad så skulle jag som det ser ut nu teoretiskt sett kunna betala en lägenhet cashat med kapitalet som blir över från mitt nuvarande boende. Om jag skulle köpa en mindre 2a eller 1a så finns möjligheten att mellanskillnaden om den investerades i utdelningsaktier även kunna betala avgiften och ev el. Det skulle ge rätt bra utrymme för resor mm. Men vad är egentligen den perfekta kompromissen?
Hur kan man göra för att maxa den ekonomiska friheten när man väl är där?
Läs liknande inlägg:
Leva på 2 miljoner