Verkligheten i P3 - Vad hände sen? Sanningen.

Jag har helt missat att det nu är nästan 1 år och 2 månader sedan jag var med i Verkligheten i P3. Jag har haft en tanke på att följa upp med ett inlägg ett år senare och berätta hur det ligger till och vad som gått- och inte gått som jag tänkt mig.

Jag var med i programmet just på grund av mitt mål att sluta att jobba helt innan 40 och då programmet spelades in, inom 4 år. Jag kom ihåg att Shang som producerade programmet fick tjata på mig för att vara med och jag är glad över det idag. Det är kul att höra hur jag tänkte då.

Hur ser livet ut just nu?

När jag sätter på podden och lyssnar nu så känner jag att allt jag säger skulle jag ha sagt likadant idag. Däremot så känner jag samtidigt att det har hänt mycket under det år som har gått, i mitt huvud alltså.

Idag känner jag mig ännu närmre den ekonomiska friheten. Då pratade jag om att jag inte skulle behöva jobba alls inom 4 år och jobbade för stunden halvtid. Trots att jag var säker på mina mål så kändes det som att jag tonade ner min övertygelse litegrann.

Jag har slutat att jobba

Just nu har jag ju valt att sluta jobba helt och har levt livet som ekonomiskt oberoende i 2 månader ungefär. Det är ju betydligt tidigare än planen men samtidigt är jag inte där jag planerade att vara ekonomiskt än.

jag täcker mina fasta kostnader med mitt kapital men jag täcker inte alla mina utgifter som resor etc. Det här är något som inte ingick i planen vid tidpunkten jag var med i podden men samtidigt känns det som att jag har klivit ett stort steg i rätt riktning för mental frihet.

Coronakraschen kom nästan exakt ett år efter programmet

Något som nästan kom komiskt tajmat var coronakrashen. Nästan på dagen ett år efter jag var med så hände något som i mångas ögon säkert skulle kunna ses som en riktig käpp i hjulet för planerna.

På ett sätt kändes det lite typiskt men samtidigt var det skönt. Att efter en så lång uppgång vi haft få en nedgång känns bara naturligt. Det känns skönt att få den innan jag tog beslutet att jobba tillfälligt eller att sluta jobba helt.

Att sluta jobba för att dagen efter gå in i en krasch hade nog varit tufft. Jag har ju gjort tvärtom, gått in i en krasch och dagen efter pausat mitt jobb. Det var ett frivilligt val och jag såg det som det ultimata testet.

Har intresset för ekonomisk frihet minskat?

När jag var med så var det väldigt mycket prat om ekonomisk frihet, börsen gick bra och det var hett. Min spontana känsla är att det har svalnat tillfälligt men samtidigt har nog många fått känna på friheten med tanke på permitteringar etc.

Jag tror att det här på sikt kan göra att fler kommer att söka någon form av semi-frihet. Jag vet att många har fått mer tid till intressen, familj etc. under den här tiden och det öppnar ögonen. Jag har svårt att tro att alla kommer att gå tillbaka till sitt ekorrhjul när det här är över. Många kommer att göra det, men inte alla.

Då frågar man sig själv, vilka alternativ har jag? Av de som hittar lösningar tror jag en del kommer se möjligheten i ekonomisk frihet, bland annat genom att investera i aktier eller andra sätt.

Att leva i nuet

En sak jag hörde mig säga som kändes på riktigt var att jag inte ville blanda in min flickvän för mycket i mina planer eftersom hon är bättre på att leva i nuet. Hon balanserar mig och funderar inte lika mycket på saker.

Jag gillar det hos henne och vill inte att det ska förändras eller att hon ska tappa det. Det är något jag fortfarande uppskattar och om jag jämför mig själv idag med för ett år sedan så tror jag att jag har blivit lite bättre på att leva i nuet.

Har jag pratat med min flickvän om planerna?

Något som många reagerade på var att jag inte berättat om bloggen för min flickvän och att jag kanske inte varit övertydlig med mina planer och mitt kapital. Det hade som sagt med det jag skrev ovanför att göra och har alltid varit en balansgång som jag haft svårt med.

Vi har däremot pratat mycket om det här de senaste åren och vi är båda inställda på ekonomisk frihet. Det som gör det hela svårt är att mitt kapital inte kommer att kunna försörja oss båda två och hon har inte så stort sparande.

Vi har pratat om många alternativ för att nå ekonomisk frihet som att t.ex. flytta från Stockholm till en mindre stad, flytta till mindre lägenhet etc. Det skulle frigöra en del pengar som kunde användas till att köpa ett obelånat billigt boende eller investeras på börsen och ge mer passiva inkomster.

Att aldrig jobba igen är en vanlig missuppfattning

Något som man bör tänka på och som kanske förändrats lite hos mig själv också är just fokuset kring att ekonomisk frihet betyder att man aldrig kommer att ha en inkomst igen. Jag är i grunden en ganska driven person och det leder ibland till att vissa hobbys drar in lite pengar.

Självklart hjälper det enormt och man kan dra in någon tusenlapp extra, speciellt om man har låga kostnader. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så skulle vi teoretiskt kunna överleva på 8000kr i månaden om lägenheten såldes och vi flyttade till en billigare stad.

Om man då kan dra in 2000kr i månaden på något roligt projekt här och där så motsvarar det ju antingen 25% av de totala kostnaderna eller är just de där pengarna man kan göra något roligt för. Att dra in 2-5000kr i månaden ser jag inte som någon omöjlighet och när man har låga kostnader i grunden ger det en enorm effekt till skillnad mot om man har höga kostnader.

Vad händer om alla slutar att jobba?

Den frågan som återkom och som jag visste skulle komma upp innan vi ens började var: Vad händer om alla slutar att jobba? Vilka ska köra buss då? Vilka ska ta hand om våra äldre?

Jag säger exakt som jag sa då, att jag inte tror att det är någon risk för det. Folk har och skapar helt enkelt för mycket kostnader för sig själva för att ha möjligheten att sluta jobba. Dessutom tror jag inte att Coronakrisen gör att fler kommer att säga upp sig frivilligt.

Att uppnå ekonomisk frihet går inte på en dag vilket många verkar tro, jag räknar själv på att det minst tar några år. Jag har jobbat deltid de senaste 7-8 åren fram till jag slutade nu och det har förberett mig under lång tid för ekonomisk frihet.

Vad har jag lärt mig de senaste åren?

Så, vad har jag lärt mig det senaste året? Vad har gått snett och vad har gått bättre än jag trodde. Att sitta i en studio och berätta sina planer för någon som tittar rakt in i ens ögon var faktiskt ganska skrämmande, speciellt eftersom jag aldrig hade pratat om det med någon tidigare.

Det kändes som att det blev på riktigt på en nivå som jag inte upplevt tidigare. Jag är en person som sällan pratar om viktiga/stora saker med någon och om jag göra det så menar jag det. Genom att berätta det jag berättade så blev det som ett kontrakt "på riktigt" att jag skulle slå mig loss från ekorrhjulet helt.

Jag hade långt innan programmet bestämt mig för det men efteråt kändes det som att jag satt den sista punkten och att det var klart. Jag kommer aldrig någonsin att jobba som anställd eller inom ekorrhjulets ramar igen, inte under några som helst omständigheter.

Ekorrhjulet är borta ur mitt liv

Att komma till den här insikten och känslan är en enorm frihet, men det tar sjukt lång tid. Du kan säga att du aldrig ska jobba igen men jag lovar dig att det inte alls är samma sak som att känna det i hjärtat.

Konkret har det här gjort att jag inte jobbar alls idag. Det betyder absolut inte att jag inte kommer att göra det framöver men då är det på mina villkor, i min egen firma och på de tider jag vill. Det är något jag lyckats styra upp bra det senaste året, att verkligen känna att det är jag som styr när och hur jag jobbar.

Inte vara rädd för att starta något som knappt ger några pengar

En annan insikt och lärdom jag fått är att våga spendera tid på saker som inte ger så mycket- eller något alls ekonomiskt. Just nu har jag ju faktiskt kapitalet som  krävs för att överleva utan att jobba så varför inte utnyttja det?

Jag skulle t.ex. vilja starta lite projekt på nätet och har även dragit igång ett litet projekt. Det har inte gett mig några pengar alls men är sjukt kul och det är kreativt. Om det i framtiden kan ge lite inkomst så är det grymt.

Om jag inte kunnat leva på mitt kapital så hade jag antingen inte haft tid- eller råd att göra det här. Jag tycker det är viktigt att ta de här stegen istället för att jobba kvar i samma spår och köra "one more year syndrome".

Varför jobbade jag inte några år till?

Många frågar varför jag inte jobbade vidare ett par år till och "säkrade" min frihet. Det känns som en logisk fråga men själv känner jag att det går emot just ekonomisk frihet. Jag har tillräckligt för att överleva, om jag dessutom kan lära mig skills för att skapa små extrainkomster så tror jag att det ger mer än 500.000kr till på kontot?

Kanske inte i kronor eller i utdelningar men mer mentalt. Att jobba för att jobba mindre känns i min värld feltänkt. Jobba tills du har tillräckligt och gå vidare därifrån, vad ska du med mer pengar än nödvändigt till?

Hur vi än gör så kommer vi alltid att ha ett begränsat kapital den dagen vi slutar att jobba. Då är det bättre att lära sig att leva- och uppskatta livet efter de förutsättningarna istället för att fortsätta spara till en trygghet man aldrig kommer att få.

Det finns säkert massor av saker jag inte svarat på så fråga gärna i kommentarsfältet så ska jag försöka svara.