Jag har under de senaste åren valt att vara helt utan buffert. Motiveringen jag haft är helt enkelt att det i längden borde vara mest ekonomiskt lönsamt för min egen del då jag i princip inte riskerar att drabbas av några större oförutsedda utgifter. Det har gått bra hittills och pengarna har avkastat betydligt bättre i portföljen än om de suttit på ett bankkonto. Den första gången jag egentligen drabbats av likviditetsproblem sedan jag tog bort min buffert är
när jag opererades och stod utan både lön från firman och försäkringskassan.
Från en ekonomisk synvinkel tror jag fortfarande att all buffert i onödig storlek kommer att hämma tillväxten av kapitalet. Däremot förstår jag verkligen trygghetskänslan som det ger och den kan i många fall vara ovärderlig. De senaste månaderna har jag verkligen gått på knäna, jag har varit pank på alla mina likvida konton. Eller egentligen har jag inte gått på knäna, jag har bara kämpat för att inte behöva röra utdelningarna som jag var orolig för tidigare att jag kanske skulle bli tvungen att nalla av. Men det verkar lösa sig, jag har skippat nya inköp och hållit i pengarna så hittills är alla utdelningar återinvesterade. Dock har det inte blivit något nysparande den senaste tiden.
Så hur kommer jag att göra framöver? Jag lutar faktiskt lite åt att det skulle vara skönt med en buffert, kanske runt 5000kr. Jag har tidigare haft en dedikerad preferensaktie-portfölj men sålt av en del men funderar på att göra en ny. Den kommer i så fall att bli en dedikerad buffertportfölj. Tanken är att få den att dela ut runt 4-5000kr per halvår och att allt överskott på kontot återinvesteras. Att ha en buffert på bankkonto känns bara inte rätt i mitt fall.
Tänker jag rätt? Tips på bättre alternativ?
Läs även:
Spara pengar med låg inkomst
Leva på kapital
Vägen från noll till att kunna leva på utdelningar
Sänka sina kostnader
Hur jag nådde min första miljon
