tisdag 12 juni 2018

Att jobba med det man brinner för

För att se en mening i livet så måste man enligt min syn ha något att leva för. Det kan vara någon man älskar, sina barn eller något man älskar att göra. Vi måste ha något som driver oss till att vilja gå upp varje dag och göra allt som krävs av oss. Då de flesta av oss jobbar så krävs det i många fall att vi går upp tidigt på morgonen och utför arbetsuppgifter fram till kvällen.




Att ha ett roligt jobb är nog det lättaste sättet för de flesta att få roligare dagar eftersom majoriteten av alla spenderar 8-10 timmar varje dag på att arbeta och ta sig till och från arbetet. Det är logiskt sett enklast att styra upp ett jobb man trivs med och jobba med det "man brinner för". Problemet jag ser här och som jag också själv upplevt är att man skapar och anpassar sin "passion" för att passa ett jobb som ger betalt. Jag kanske egentligen vill producera musik men eftersom jag i realiteten kommer ha väldigt liten chans att få ett sådant jobb så väljer att bli musiklärare eller discjockey. Även om de båda jobben är stark musikrelaterade så är det långt ifrån det jag brinner för och egentligen vill göra.

Att just "lära ut" det man brinner för är ett vanligt sätt att hitta ett jobb relaterat till sina intressen. Det går att göra inom det mesta och jag har själv jobbat med det tidigare, mer än en gång i livet. För min egen del började det oftast med att vara roligt men efter ett tag blir det som vilket jobb som helst och det värsta var att jag kände att det riskerade att "döda mitt intresse". Anledningen till det var för att det jag en gång började med som då var drivet av passion, hade blivit något som inte längre var fritt och roligt på samma sätt.

Kanske kan man styra dessa jobba helt fritt? Kanske kan man behålla passionen även fast man inte får styra de helt fritt? För min egen del mår jag bättre av att inte jobba med det jag gör på fritiden, de sakerna vill jag inte ska vara påverkade av varken pengar eller vad någon säger, tycker eller har åsikter om. Kanske finns det någon läsare här som förstår vad jag pratar om? Att jobba en hel dag med sitt största intresse för att senare på dagen själv få utöva sporten, intresset etc. är inte samma sak som att vakna upp på morgonen, se pudersnön utanför fönstret och ta skidorna ut i backen.




Det är det här som får mig att uppskatta kortare arbetsdagar. Jag jobbar hellre 2 timmar i kassan på ICA och spenderar resten av dagen i skidbacken än att jobba 6 timmar som skidlärare för att lyckas pressa in så många åk jag kan den sista timmen innan stängning (Generaliserat). Många ser nog helt annorlunda på det här, men några kan nog hålla med också?

Sen kan man ju även brinna för andra saker som att leda en grupp, styra stora inköp och förhandlingar men här undrar jag om det verkligen är något man brinner för på riktigt eller om det är ett intresse som byggts upp i brist på andra alternativ? I brist på tid att utveckla andra intressen? Jag har haft perioder i livet då jag verkligen älskat mitt jobb fast det bara handlat om rent arbetsmässiga saker (stort ansvar, inköp, personalansvar etc). I efterhand kan jag dock se att det inte är ett långsiktigt alternativ. Jag tyckte det var roligt då, men hade heller ingen tid att utveckla eller testa andra saker. Hur kan jag då veta att det är det jag brinner för? Att ständigt testa nya saker måste väl göra det lättare att hitta rätt?

Tycker ni att det är viktigt att jobba med det man brinner för?

5 kommentarer:

  1. Jag jobbar med något jag brinner för och det är för det mesta fantastiskt roligt och stimulerande även när det blir långa veckor och resor. Sedan resonerar jag som dig i övrigt med kortare arbeten. Skulle jag vilja leva på kapital och bara dryga ut inkomsten skulle jag ärligt talat inte ha några problem att extraknäcka några strötimmar då och då på t.ex. Posten som jag gjorde som ung för att dryga ut inkomsten. Det viktigaste är att man trivs med det man gör och dem man arbetar med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mitt liv är tillbaka !!! Efter 1 års brutet äktenskap lämnade min man mig med två barn. Jag kände mig som om mitt liv var på väg att sluta jag begick självmord, jag var emotionellt nere under en mycket lång tid. Tack vare en stavningskastare som heter Dr Ogundu, som jag träffade online. På en trogen dag, när jag surfar på internet, kom jag över hela testamenten om denna speciella stavningsbana. Vissa människor vittnade om att han tog tillbaka sin Ex-älskare, vissa vittnade om att han återställer livmodern och annan sjukdom, vissa vittnade om att han kan kasta en stavning för att sluta skilja sig och så vidare. Jag stöter också på ett visst vittnesbörd, det handlade om en kvinna som heter Sonia, hon vittnade om hur han tog tillbaka sin Ex-älskare på mindre än 2 dagar och i slutet av sitt vittnesbörd droppade hon Dr Ogundus e-postadress. Efter att ha läst alla dessa bestämde jag mig för att prova. Jag kontaktade honom via e-post och förklarade mitt problem för honom. På bara 48 timmar kom min man tillbaka till mig. Vi löste våra problem och vi är ännu lyckligare än tidigare Dr Ogundu. Han är verkligen en begåvad man och jag kommer inte sluta publicera honom eftersom han är en underbar man ... Om du har ett problem och du letar efter en riktig och äkta stavningskast för att lösa alla dina problem för dig. Prova Dr Ogundu när som helst, han kan vara svaret på dina problem. kontakta den stora doktorn genom detta mail: drogunduspellcaster@gmail.com

      Radera
  2. Jag ser arbetet som något strikt inkomstbringade och detta är huvudmålet. Branschen är vald utifrån framtidsutsikter och där jag kan få bäst utväxling för mina "bästa timmar på dygnet" som jag byter bort mot ören. Eftersom mitt livsmål är att bli "fri" och ekonomiskt oberoende så arbetar jobbet efter det målet. Ha roligt, snick-snacka och leva min passion lämnar jag till kvällar och helger.

    SvaraRadera
  3. Min passion är ständiga förbättringar och det passar väldigt bra ihop med arbete tycker jag, det går att applicera på det mesta.

    Hanna

    SvaraRadera
  4. "att leda en grupp, styra stora inköp och förhandlingar" samt "stort ansvar, inköp, personalansvar etc", skulle kunna sammanfattas med en njutning av att ha ansvar. Kanske är det just för dessa personer själva ansvaret som är det viktiga, och inte lika mycket vad man ansvarar för. Ansvar kan ju också kopplas samman med begrepp som kontroll och makt. Att bli bra på att leda och styra - att bli bra på att få andra människor att acceptera en som ledare och ge en legitimitet att leda.

    Vill också kommentera din fråga i inlägget - ifall jag håller med, och det gör jag. Jag arbetar för stunden inte med något utav mina starkaste intressen och trivs bra med att få ha dessa bitar för mig själv på fritiden. Att arbeta med någonting som man från början inte har något intresse av kan ju även leda till nya intressen.

    SvaraRadera