söndag 3 juni 2018

Vad gör en person fri?

Jag läste ett inlägg på Miljonärens blogg där han tänker lite angående frihet och det blev sedan en bra diskussion på Twitter om det. De är uppenbart- och självklart att vi alla har olika syn på frihet och det är ju egentligen inget konstigt med det. Sen får man ju ha i åtanke att vi aldrig kan jämföra oss med varandra eftersom alla har olika förutsättningar till vilken frihetsgrad vi "kan" uppnå, men alla kan ju bli friare.




Redan innan jag börjar skriva så vet jag att jag redan kommer att ha en rätt "biassed" syn på det här. Jag är relativt ung, med sambo, inga barn och inga planer på att skaffa barn. Jag fattar ju att barn ger otroligt mycket till livet om det är så att man vill ha barn, samtidigt ser jag ju att det inskränker på friheten, oavsett om man vill det eller ej.

I diskussionen kommer det fram att vissa anser att barn och gård/hus inskränker friheten eftersom barnen kräver tid, likaså hus och gård. Jag har ingen egen erfarenhet av varken barn eller att driva en gård men i mina ögon så är det självklart att det ger mindre frihet. Jag säger absolut inget om att det är dåligt på något sätt, bara att möjligheten att ta spontana och fria beslut i vardagen blir svårare. Det är det erfarenheten jag har i alla fall. Att ta en heldag i skidbacken,  en mtb-tur i skogen eller att tågluffa i Europa på semestern kanske blir svårare?

Ett motargument blev att en arbetande sambo och att ha en lägenhet i storstaden inte heller var särskilt fritt. Nu känns det fel att jämföra på det sättet men det blir ju oundvikligt när man anser att inte barn ger ett fritt liv. Här är jag ju också väldigt "biassed" eftersom jag själv har sambo och bor i Storstaden. Jag håller självklart med om att man i teorin är friare om man bara har sig själv att tänka på. Däremot tycker jag inte att en sambo påverkar friheten alls i samma grad som ett barn (allt annat utelämnat). Om jag vill åka iväg med en kompis en hel dag för att göra något är det inga problem. Om man har ett barn (eller två, eller tre) så är min erfarenhet att det inte brukar vara lika enkelt? (Svara gärna ni med egen erfarenhet om det inte stämmer). Jag upplever inte att min sambo på något sätt inskränker min frihet, förrutom om man hypotetiskt skulle vilja flytta men inte kan det på grund av sambons jobb eller liknande.




Ett annat argument var att det inte är fritt att bo i en lägenhet i stan. Det här har jag ju skrivit om massa gånger tidigare och jag kan ju erkänna att jag funderat på att flytta från storstaden både en-, två- och 100 gånger. Anledningen har främst varit för att bo närmre naturen och att det skulle frigöra ett ganska bra kapital om man köpte något billigare. Jag inte om det egentligen skulle leda till ett friare liv om det inte var för den ekonomiska biten? I storstan har vi tillgång till tåg, flyg och bussar ut i Sverige/världen och tillgång till det mesta i service- och nöjesutbud. Att resa iväg när man bor i lägenhet blir också väldigt enkelt eftersom man inte behöver tänka på trädgård och inbrottsrisk som när man har en gård (?).

Jag tror att frihet och livskvalitet är två helt olika saker även om jag tror att frihet gör det lättare att nå en bra livskvalitet. Så egentligen tror jag att frihet är en förutsättning för en bra livskvalitet, även om alla inte behöver samma sorts frihet. Alla har som sagt olika syn på frihet och min syn är nog också lite avspeglad i min rimliga bild i vad jag kan uppnå genom det jag är beredd att offra. Att ha en gård är ju helt rätt om man brinner för att odla och spendera tid hemma. Om man trivs med det livet känns det ju självklart att bygga upp livet så. Om man däremot gillar att resa och hitta på saker utanför hemmet är det kanske mer rimligt att bo i en lägenhet som man bara kan låsa och lämna ett par veckor om man känner för det.

Jag märker när jag skriver det här att jag kopplar ihop frihet med enkelt liv, vilket inte alltid stämmer. Det är ju så jag ser på det men förstår ju självklart att inte alla andra gör det. Jag vet att många ser frihet som när man har möjlighet att göra det man vill. Det kan vara allt från att vara med barnen, att resa i världen, att utveckla sina hobbys och att bo där man vill bo. Jag har samma åsikt, det som gör att jag skalar av mycket är väl för att jag är medveten om att jag inte kan få allt. Jag får välja mellan att bo i en villa, ha hund och odla mina egna grönsaker eller att bo i en lägenhet, åka skidor och upptäcka Europeiska städer. (Väldigt förenklat) Sen vet jag inte vad den jobbande sambon gör för skillnad i den här ekvationen, förutom att vi delar alla kostnader och inte kan flytta just nu. Jag har säkert fel i väldigt mycket så kommentera gärna.


Vad anser ni att frihet är- och vad inskränker en persons frihet?

10 kommentarer:

  1. Jag tycker väl att ju mer ansvar man har i livet ju mindre frihet har man. Sedan ska ju inte livskvaliteten förväxlas med detta då de med barn, hus, hund och Volvo förhoppningsvis har ett lyckligt liv med hög livskvalitet och vill ha detta livet. Men de har då också ett stort ansvar för sin familj med allt som hör till detta. Räkningar ska betalas, huset ska hållas borta från skador och barnen ska uppfostras och gå i skolan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Utdelningssoftaren,

      Jag håller med där om man bara kollar teoretisk på frihet. Att ha mindre ansvar för saker och andra borde ju leda till mer frihet även om det inte behöver vara bättre på något sätt. Lite som att en båt kan vara en otrolig livskvalitetshöjare och på ett sätt ge frihet så begränsar det oss också genom kostnader och ansvar i form av underhåll, förvaring, sjösättning mm. Så det är en otroligt svår fråga i många fall.

      Kanske är det där man kan påverka situationen och köpa en båt som knappt kräver underhåll, kostnader och förvaring? Jag vet inte utan funderar lite bara :).

      Tack för kommentaren! Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera
  2. Jätteintressant diskussion! Det är lite roligt att väldigt många verkar ha väldigt många åsikter om vad som är godkänt att kalla frihet och vad som inte är det.


    Aktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Aktiepappa,

      Tack, jag håller med dig, det är grymt kul att diskutera och prata om det här! Det finns ju aldrig något rätt eller fel men jag tycker alla har rätt att uttrycka det dom tycker och anser rätt, då blir det en bra diskussion :). Tack för omnämnandet i ditt senaste blogginlägg förresten!

      Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera
  3. Ja du, kan ju bara tala för egen del när jag säger att det som i särklass har bidragit till att minska min personliga frihet var 1) Bli tillsammans med Fru Snålgris och 2) Skaffa Lilla SNålgris. När det gäller nummer 1 så måste man ju i ett förhållande stämma av allting, vill inte hon gå på nån fest med mina kompisar så får man fatta beslut, ska jag gå själv eller stanna hemma med henne. Det blir sällan att vi åkte iväg på våra gamla aktiviteter utan stannade hemma och hittade på grejor tillsammans. Såklart kul med fan vad man saknade sina gamla polare ibland. Dock fanns det i detta stadiet fortfarande ganska gott om egentid. När sen Lilla Snålgrisen kom var det slut på allt vad egentid innebar förutom sent på kvällarna när de andra hade somnat. Dock kunde man ju sitta och pilla lite med sina projekt när den lille sov, vilket spädbarn gör ofta och länge (om man har tur). Nu när den lille är snart 4 existerar inte egentid, mer än kanske 10-20 minuter då och då. Såklart kan man ju offra lite nattsömn för att se den där nördfilmen som Frun absolut inte ville se. Dock är det kämpigt att gå upp på morgonen efter hehe. Är man självisk och egoistisk och gillar att ha "egen tid" bör man nog inte skaffa barn över huvud taget. Många kommer dock på det där lite för sent och det hela slutar i skilsmässa. För egen del har jag väl "gillat läget" och ens egna barn älskar man såklart över allt annat, det går inte att komma ifrån. Man får dock bara acceptera att gå ut med polarna en lördagkväll på pubben eller att sitta på altanen med något gott och filosofera några timmar med sin bästis, det är bara att glömma. Och då ska vi inte ens tala om att läsa böcker. Har bara läst sagoböcker nu i snart 4 års tid. Småbarn kan vara det mysigaste och mest enerverande som finns, men såklart finns det stunder man önskar att man hade den där "friheten" att göra vad man vill, när man vill. Nu är varje minut hemmavid styrd av rutiner och paradoxalt nog är den tiden jag själv känner mig "friast" faktiskt på jobbet... haha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Snålgrisen,

      Till att börja med vill jag bara tacka för en bra och köttig kommentar som vanligt, alltid kul att läsa dina kommentarer! :)

      Det är intressant att du är så brutalt ärlig i din kommentar, det är inte många som skulle beskriva det på det sättet. Jag förstår verkligen att barn tar tid, samtidigt förstår jag att det är underbart och bidrar till livet på ett positivt sätt.

      Jag har flera vänner som faktiskt beskriver det på det sättet som du gör samtidigt säger de att de inte skulle vilja ändra det. Barn är ju uppenbarligen ett val man får göra och vara inställd på att ens egentid minskar. Jag tror att jag i dagsläget skulle ha svårt att offra det och då känns det inte rätt med barn, samtidigt tror jag att jag skulle tänka annorlunda om jag hamnade i den situationen för då är jag ju redan där.

      Tack för kommentaren! Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera
    2. Låter som att du och din fru skulle behöva sätta er ner och diskutera hur ni vill lägga upp livet. Det finns väl inget som säger att ni båda måste vara närvarande med barnet hela tiden? Jag har själv två barn, 3 och 5 år. Både jag och min fru har regelbundet helger där vi gör något roligt med kompisar eller att man går ut och tar en öl en kväll. Barnen är ju med den andra föräldern, varför ska ni tvinga er själva att aldrig ta någon egentid? Låter ju som att du skulle önska dig mer egentid men man får känslan av att du får dåligt samvete av bara tanken på detta, om det nu är något du lägger på dig själv eller något som frun lägger på dig.

      Radera
  4. Hej! Jag håller med dig i det mesta, även om jag själv har barn. Det jag reagerar lite på är frihetskänslan i en lägenhet. Jag själv kände mig extremt instängd och inte det minsta fri när jag bodde i lägenhet. Det var verkligen inte min grej då jag vill kunna öppna dörren och gå barfota på gräset när det är soligt ute. Nu bor jag i ett 8 år gammalt litet parhus med en insynsskyddad liten trädgård att kunna gå ut i. Inget underhåll knappt och jag äger min tomt själv. Jobbar med BRFer och skulle aldrig kunna bo i det igen med tanke på allt jag har sett i jobbet. Men som du säger, frihet är olika för alla :) Ha en skön dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Unknown,

      Ja alla är vi nog olika där och att bo i villa kan nog vara mer rätt för vissa än andra. Jag gillar att slippa ta hand om renoveringar, klippa gräs, skotta snö osv. Sen kan det nog skilja vart lägenheten ligger, vi har tillgång till park/gräsmattor, badvatten/sjö och riktig natur rakt undanför dörren. Jag ser det som vår trädgård som kommunen tar hand om och betalar för ;).

      ja du har rätt, frihet är och kommer alltid att vara olika för alla! Detsamma, ha det bäst! :)

      Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera