Är ekonomisk frihet ett självbedrägeri?

Ok, idag blir det ett lite annorlunda blogginlägg. Jag brukar inte skriva den här typen av inlägg men efter att ha sett en video med Onkel Tom så kände jag instinktivt att jag var tvungen.

Jag håller inte med och eftersom Twitter är ett komplicerat ställe att diskutera på så får det bli ett blogginlägg istället :).

Är ekonomisk frihet ett självbedrägeri?

Jag vet att Onkel Tom gillar att provocera så jag förstår att lite i det han säger kanske är för att provocera och inget fel med det! ;). Samtidigt tycker jag att man inte kan generalisera för mycket utan att kunna backa upp det med praktiska exempel. Jag hade gärna hört personliga exempel.

Enligt videon har han diskuterat med en vän som är ekonomiskt fri sedan 3 år tillbaka och det är därifrån och från tidigare diskussioner (på nätet?) som han tagit som källa till det han säger.

Tydligen har personer som drömmer om ekonomisk frihet en bild av att de ska bli "äventyrare" så fort de blir ekonomiskt fria. Tydligen så lyckas de inte med det och då blir de deprimerade.

Han tar i videon upp fem självbedrägerier och jag tänkte ge min syn på alla här nedanför. Obs! Det här är mina åsikter och jag säger absolut inte att jag har rätt. 

Jag utgår från min situation där jag gått från att arbeta heltid (och mer än heltid) till att efter ett sabbatsår gått ner till att idag arbeta 10 timmar i veckan. Jag är alltså inte fri, men jag är väldigt fri i jämförelse med när jag jobbade heltid.

1. När jag blir ekonomiskt fri ska jag bli äventyrare

Det beskrivs i videon som att de som drömmer om ekonomisk frihet vill bli äventyrare. När de inte blir det så blir de istället deprimerade.

Om jag ska vara ärlig så vet jag faktiskt inte om jag hört någon säga exakt det här men självklart har man hört att folk vill resa och göra mer saker än vad de gör idag. Jag kan inte tala för andra så jag tänkte tala för mig själv.

För det första så vet jag inte vad som menas med "äventyrare" i videon, men av det som beskrivs så verkar det handla om lite väl storslagna saker som att cykla genom Europa eller vandra genom hela norra Sverige.

Det beskrivs som att ett äventyrligt liv är en form av jobb där det krävs stora åtaganden och sponsorer. Enligt mig är det här så fel som det kan bli, jag har svårt att tänka mig att majoriteten av alla som jobbat och kämpat sig till ekonomisk frihet skulle vilja leva ett sådant liv?

I min värld är ett äventyrligare liv ett liv där det händer mer. Det kan vara att dra en spontanvecka till fjällen för att vandra, att tågluffa några veckor i Europa eller så lite som att i vardagen ge sig ut i naturen, åka skidor eller att bara testa nya saker.

Allt det här kräver varken sponsorer, åtaganden eller speciellt mycket pengar, men det kräver tid. Om man är ekonomiskt fri så har man tiden, om man jobbar heltid så är det betydligt svårare att hinna med sådant i vardagen.

För att ta upp mina egna erfarenheter så, jo mitt liv innehåller betydligt mer äventyr idag än när jag jobbade heltid. Varför? För att jag har mer tid såklart, det är faktiskt så enkelt. Visst, jag åkte skidor, surfade, åkte mtb, vandrade i fjäll, reste till udda städer etc. när jag jobbade heltid också, men inte lika mycket och allt var tvunget att vara mer uppstyrt.

Då hade jag 6 veckor semester varje år, två dagars-helger och röda dagar. Idag har jag 10-12 veckor semester, 4/5-dagars-helger och röda dagar. Det är enkel matematik, har man ett roligt liv idag så är chansen att det blir ännu roligare med mer fritid. Det är min erfarenhet.

Jag tycker helt enkelt att det låter som rena generaliseringar och ingen egen erfarenhet här, men det är som sagt min spontana åsikt och jag kan mycket väl ha fel. Det kanske även är egna erfarenheter men i så fall stämmer det inte alls med mina erfarenheter. Då har vi inget rätt eller fel, men det visar i alla fall på att det finns flera rätt och fel.

2. När jag blir ekonomiskt fri ska jag umgås mer med min partner och mina vänner

I videon beskrivs det som att "drömmaren" har en bild av att man kommer att umgås mer med sin partner och sina vänner men att det aldrig kommer att hända eftersom alla andra jobbar och inte har tid. En relation kräver dessutom åtaganden, så att umgås med andra människor är jobbigt som ekonomiskt fri.

Ok, jag håller inte alls med. Visst de flesta jobbar och man måste anpassa sig i relationer, men så är det alltid, oavsett. Men, det är inte alls svårt att ha tid till vänner/partner och den tiden ökar enormt när man får mer ekonomisk frihet.

I mitt fall kan jag säga att de största skillnaderna blivit att jag nu ändrat mitt umgänge och umgås mer med personer med gemensamma intressen och kapat bort "fika-relationer" där man mest umgås för att umgås. Jag har mycket roligare med vänner när vi gör saker kring gemensamma intressen än när vi bara umgås för att vi är vänner.

När det gäller sambon så umgås vi betydligt mer nu än när jag jobbade heltid. Min sambo jobbar deltid (70-80%) så vi har mycket tid tillsammans och till gemensamma intressen. En annan fördel är att jag har tid till både vänner, sambo och egna saker. Bara för att man är ledig betyder det inte att man vill vara med andra personer 100% av tiden.

Sen en sista sak, att anpassa sig efter andra är inte svårt eftersom dagarna inte är inrutade i övrigt. Jag har vänner som är pappalediga, slutar tidigt vissa dagar men även vänner som "prioriterar sin fritid". Visst, de flesta jobbar mer eller mindre, men det är skönt att ha lite egentid också :).

3. När jag blir ekonomiskt fri blir inte längre skitjobb dåliga jobb

Här talas det om att skitjobb fortfarande är skitjobb och att om man startar eget så kommer det att krävas stora åtaganden och uppoffringar, oavsett vad typ.

Jag kan inte hålla med mindre faktiskt. Hela starten till min frihetsresa började när jag sa upp mig och var ledig 1,5 år. Under den tiden tog jag några "skitjobb" under ett par dagar åt gången och det är enorm skillnad mot om jag hade jobbat med det heltid. Jag valde av egen vilja att jobba, jag valde hur många dagar jag skulle jobba etc. Ja sa nej till massa jobb under den här tiden, för att jag kunde.

Efter sabbatsåren startade jag eget inom en "skit-jobbs-verksamhet" och jobbar idag med det 10 timmar i veckan. Jag har själv valt att jobba 10 timmar i veckan. Jag har valt vilka kunder jag har (som egen bestämmer man själv om man vill ta ett jobb eller inte).

Jag har även valt under vilken period jag vill ha min semester. Jag jobbar bara 2 dagar i veckan. Inget av det här hade varit möjligt utan min "ekonomiska frihet". Det är klart att "skitjobben" blir bättre när man kan plocka russinen ur kakan.

Om jag inte hade varit beroende av pengarna alls hade jag justerat det här ännu mer. Om jag inte hade behövt en inkomst skulle jag ju enbart arbeta för att det var roligt såklart! ..och som svar på vilka möjligheter har man? Alla möjligheter! :)

4. När jag blir ekonomiskt fri blir allting enkelt

Här sägs det att de som drömmer om ekonomisk frihet tror att allt blir enklare när man når friheten. Att det är lättare att starta företag, bli föreläsare och att stressen blir mindre men att ingenting av det stämmer.

Återigen, jag kan inte hålla med mindre. I mitt fall har jag startat eget som i en värld där jag hade varit tvungen att dra in en heltidsinkomst hade inneburit både stress och varit tråkigt.

Istället har det blivit ett ganska roligt och framförallt stressfritt jobb. Jag behöver bara jobba 10 timmar men har förfrågan på betydligt mer än 40 timmar i veckan.

Det här gör att jag har valt att jobba med bra och enkla kunder, jag gör mitt jobb och skickar fakturan. Allt har blivit betydligt enklare! Men jag kanske har fel, tydligen är det bara en mental onani?

5. När jag blir ekonomiskt fri ska jag umgås med personer som ger mer

Här beskrivs det att man tror sig kunna umgås med människor som ger mer, men i videon ifrågasätts hur man ska lyckas med detta. Det sägs att det kommer bli jättesvårt att hitta några mer givande och belönande personer att umgås med än de man träffade i sitt gamla arbeta typ. kollegor och kunder.

Återigen, antingen lever jag i en total bubbla eller så förstår jag ingenting? I mina ögon, visst kan det vara kul och givande att träffa folk i jobbet men vad ger de mig egentligen? Det där är människor som min (före-detta) arbetsgivare har valt att jag ska träffa för att företaget ska tjäna pengar.

De personer jag träffar som fri är de jag själv valt för att ha ett roligare och mer meningsfullt liv. Om nu Karina på lagret eller Produktchefen Janne betyder så mycket för mig så lär vi vara vänner även privat när jag slutat att jobba.

Fråga vilken pensionär som helst om de här sakerna efter att de har slutat att jobba. Många lär svara samma sak. Många säger att kollegorna betyder mycket fram tills de slutar att jobba för att de är rädda för att tappa en tillhörighet. Om kollegorna betyder något så blir de (eller är redan) vänner utanför jobbet.

När folk går i pension så gör de ofta nya saker som de aldrig haft tid till innan och träffar nya människor att umgås med. Skillnaden är att de valt att göra de här sakerna och träffa de här personerna utan att de får betalt för det.

Men de kanske inte är lika givande som produktchefen Janne som jag trots att han var så givande i mitt liv tappade kontakten med samma dag som jag sa upp mig?

Onödigt negativ eller onödigt positiv?

I slutet av videon så säger Onkel Tom att han inte menar att det är omöjligt att göra något av sakerna han "dissar" men att man bör vara lite mer realist och mindre drömmare. Bland sakerna nämns bland annat ekonomiskt fri, bloggare, företagare etc.

Jag håller med men jag är väl själv mer åt det positiva hållet än det negativa när det gäller ekonomisk frihet. Jag ser helt enkelt ingen vinning i att fokusera på svårigheterna i saker jag vill uppnå, kalla mig gärna drömmare.

Det finns flera exempel på personer som lyckats med att blogga, bli ekonomiskt fria eller företagare. Det jag sett hos de jag känner som lyckats är just att de väljer att inte fokusera på svårigheterna, de lägger energin på möjligheterna.

Min erfarenhet är att det leder till en positiv spiral. När du har mycket jobb i firman vill du oftast inte ha mer och när du oroar dig för att du inte ska få några jobb om du startar eget så är det tunt på jobb.

Varför bryr jag mig ens?

Det är säkert meningslöst att spendera tid på att diskutera det här men det råkar vara ett stort intresse för mig och jag tycker det är kul att prata om det. Jag kan erkänna att det provocerar att lyssna på vissa av sakerna i videon helt enkelt eftersom jag själv inte håller med.

På samma sätt kan säkert mina tankar provocera. För mig har den ekonomiska frihet jag fått betytt så otroligt mycket så jag känner att jag måste ge min syn på saken.

Jag är övertygad om att ekonomisk frihet inte gör mig deprimerad

Kring många saker tänker vi lika. Att bli ekonomiskt fri ändrar inte livet i en handvändning. Om man inte redan idag gör de saker man vill göra så är risken stor att det inte kommer att hända den dagen man blir fri.

Jag tror däremot att det är få personer som inte ändras på vägen på sin resa mot ekonomisk frihet. Majoriteten är nog inte heller en person som inte gör något alls för att sen helt plötsligt ska bestiga berg, springa runt i öknen och hoppa bungyjump.

Det som är fakta är att när man blir ekonomiskt fri så har man mer tid. Man "kan" göra mer av det man älskar, umgås mer med de man älskar och stressa mindre. Så är det! Sen om man väljer att inte göra det har ingenting med möjligheterna att göra.

Jag är övertygad, ekonomisk frihet leder till positiva saker och mindre stress om man vill det, jag ser förändringen varje dag. Jag kan aldrig säga hur andra påverkas, men som alltid blir livet vad man gör det till.

Jag startade min resa efter en uppsägning. Jag sa upp mig för att jag hade jobbat alldeles för mycket, alldeles för länge. Det var inte antalet timmar på jobbet som gav mig ångest och gjorde mig utbränd. Det var antalet timmar jag missade att göra det jag brann för, tiden jag missade med min sambo, det gjorde mig deprimerad.

Idag jobbar jag mindre och har mer tid och är lyckligare. Möjligheten till det är tack vare ekonomin jag har, annars hade jag varit kvar där jag var för 8 år sedan.

Vad tycker ni, är ekonomisk frihet ett självbedrägeri?