Många kommer att jobba livet ut för att sen vid 65 eller är det 70 (?) gå i pension för att "njuta av det goda livet". Det kan låta raljant men sanningen är att det faktiskt ser ut så här. Det är så extremt lätt att skjuta upp livet att de flestas liv faktiskt kommer att se ut så här, även om det är lite förenklat förklarat såklart.
Varför ska man jobba hela livet för att njuta sen?
Får man ett bättre liv genom att spara onödigt mycket pengar på hög? Kommer man att leva ett bättre liv genom den extra trygghet ett större kapital ger eller varför jagar vi alltid vidare efter lite till, lite mer?
(OBS! Informationen på denna blogg är endast för informationsändamål och ska inte ses som finansiell rådgivning. Investeringar innebär alltid en risk och du kan förlora hela eller delar av ditt kapital.
Blogginlägget innehåller reklam genom annonslänkar till Avanza).
Innehåller affiliatelänkar
Jobba inte livet ut, lev livet fullt ut!
Nu var det ett tag sen jag skrev på bloggen och förklaringen är att jag för tillfället njuter fullt ut av livet. Jag är snart inne på min fjärde månad som i
livet som ekonomiskt oberoende och det är faktiskt underbart. Jag vet, bara att jag säger att jag är ekonomiskt oberoende kommer att få vissa att ifrågasätta det jag säger men jag kommer tillbaka till det längre ner.
Jag har nämligen inget stort kapital, kanske drygt 2 miljoner men det räcker för mig. Jag har faktiskt inte ens kollat portföljen på över en månad, vissa skulle kalla mig dum, jag ser det som frihet. Att tänka på pengar är inget jag förknippar med frihet och storleken på kapitalet har faktiskt inte så mycket med det att göra.
Räkna ut vad du behöver för att täcka dina fasta kostnader varje månad: Bostad, räkningar, mat och telefon. Räkna sen hur stort kapital du behöver för att täcka det. Det gör du genom att ta dina årliga kostnader delat på 0,04.
När du har gjort det kan du räkna ut i den här sparkalkylatorn på hur länge- och hur mycket du måste spara varje månad för att bli ekonomiskt oberoende.
Många kommer att jobba livet ut alldeles i onödan
Jag vet att många inte håller med mig i mitt tänk och det är ok. Däremot så tycker jag att alldeles för många jobbar alldeles för länge. Det räcker med att prata med äldre personer för att inse att de flesta inte tänker på det här förrän det är försent.
Alla pensionärer jag pratat med älskar sitt liv efter pensionen, de har tid för saker de aldrig hann med innan. samma personer var rädda för pensionen och att de inte skulle kunna fylla dagarna med saker att göra. Sanningen är att i många fall vill vi inte se vad vi går miste om genom att sitta på ett kontor hela dagarna.
Jag köper att många har jobb de trivs med men samtidigt köper jag inte att de inte skulle byta ut en del av den tiden mot andra saker om de kunde, eller ville, eller insåg värdet i det...
Om du fick välja helt själv, skulle du spendera 8h varje dag på jobbet då?
Ärligt? Jag skulle aldrig svara ja på den frågan, visst skulle jag kunna jobba, men inte varje dag och 8 timmar plus restid, för någon annan och göra vad någon annan sa åt mig. Det är i alla fall mitt ärliga svar.
Att jobba för sig själv, i projekt man brinner för, på sina vilkkor är en helt annan sak. Sen är det inte lätt att bryta mot normen och gå sin egen väg. Det är grymt svårt men det går och vi har trots allt bara ett liv, vi har inte mer tid än så, vi får bara en chans. Jag väljer att
leva mitt liv som ekonomiskt fri.
Jag kanske kommer att misslyckas, men jag kan lika gärna lyckas. Då kan jag glädja mig över att jag tog chansen utan att vänta 10 år till. När jag hade hälsan, när mina kära hade hälsan, när allt var som bäst...
Vi måste våga nöja oss, vi kan inte sträva vidare hela tiden
Ett vanligt synsätt bland samhället och ekorrhjulandet är att vi alltid, ständigt och varje dag ska sträva vidare, bli bättre och aldrig nöja oss med det vi har. Ekorrhjulet. Det känns så fel, vi måste våga nöja oss med att inte imponera på folk vi inte bryr oss om. Vi kan aldrig bli lyckliga om vi inte är nöjda där vi är.
Det här är också grymt svårt att både inse- och ta tag i, men grymt skönt när man lyckas med. Att känna sig nöjd med det man har är en mäktig känsla men samtidigt kommer det finnas folk som ser dig som lat eller utan ambitioner. Men kanske är det du som kommit längre i livet?
Det känns som vi ofta gör livet svårare än vad det är och att vi själva skapar svårigheterna i våra liv. Om vi istället skalar ner och förenklar som blir allt i livet lättare. På alla plan. Om vi tar till höger när alla går vänster som slipper vi många motgångar som vi annars fått uppleva. Om vi lär oss uppskatta små saker så behöver vi inte de onödiga och tidskrävande sakerna som göra att vi inte får det vi egentligen vill ha.
Jag älskar mitt liv i friheten
Som sagt, många skulle säga att mitt kapital är för litet för att leva på. Att jag måste ha minst 5 miljoner på kontot för att kalla mig ekonomiskt fri. Samtidigt gör jag vad jag vill om dagarna, jag mår bättre än någonsin och känner inga krav eller någon stress över något i livet.
Vi får helt enkelt se om några år hur det gick. Hur det än går är jag glad att jag tog chansen medan jag hade den. Livet förändras varje dag. Det du vill idag kan ändras imorgon. De du umgås med kanske inte är här om 10 år. Ekonomisk frihet handlar om pengar, det är matematik. Men det handlar lika mycket om mindset och mental förändring, den tar längre tid än att spara ihop pengarna som behövs.
Därför tror jag att det kan vara bra att ta steget tidigare än planerat och absolut inte skjuta upp det, risken för "one more year syndrome" ökar för varje dag du väntar lite till...