Frihet handlar inte om pengar
Det här inlägget är inte skrivet för att ta någon sida eller att på något sätt försöka säga vad som är rätt. Jag vill helt enkelt bara ventilera mina tankar kring ämnet.
Säga vad man vill om medial uppmärksamhet, vissa stör sig på det, jag håller mig utanför den diskussionen. För att gå in på det viktiga, frihet handlar inte om pengar! Helt seriöst, pengar är en viktig del för att nå ekonomisk frihet men det är en liten del för att nå den riktiga friheten. Har vi så vi klarar oss så är vi där. Hur mycket vi behöver handlar mer om hur låsta vi är i konsumtionskarausellen.
Jag kan erkänna att jag behöver en viss konsumtion för att leva mitt liv som jag vill. Jag vill resa, jag vill åka skidor och cykla bland annat. då behöver jag därför köpa saker för att kunna göra det. Jag vill även kunna äta middag med tjejen ibland, köpa lite onödiga kläder och ha kul med kompisarna. Däremot kan jag inte säga att någon annan behöver göra det jag gör för att vara fri. Lika lite som någon kan säga till mig att min hyrda lägenhet på semestern inte duger och att jag borde bo på fina hotellet istället. Jag tycker Farbrorn har gjort något stort i att hoppa ut i friheten utan ett enormt kapital. Jag tycker det är rätt att skippa hängslen och livrem, varför riskera sin frihet? Vi vet ju inte hur många år vi har kvar, varför ska vi ta risken det innebär att jobba ytterligare några år för att bygga mer kapital?
Friheten ligger i oss själva
Jag kan inte förneka på något sätt att pengarna har betydelse för att uppnå frihet. Hey, det är typ det jag skriver om i vartannat inlägg. Däremot tycker jag bara dom har betydelse till en viss gräns. När vi har nått det vi behöver, alltså det vi själva (inte någon annan) behöver så är vi framme. Vi behöver inte leva någon annans liv, vi ska ju vara lyckliga själva.
För att gå tillbaka till Farbror Fri. Ingen annan än han själv kan ju veta hur mycket pengar som krävs för att han ska kunna leva i frihet, lycklig. Allt är så individuellt. Hur stora är boendekostnaderna, hur mycket mat lagar man själv, ligger fritidsintressena i närheten, måste man åka utomlands flera gånger om året etc. Jag ser inga problem och säger ingenting om att någon behöver 10-, 20-, eller t.o.m. 30 miljoner för att leva ett bra liv som ekonomiskt fri men jag ifrågasätter inte någon som klarar sig på 3 miljoner heller. Alla är vi olika, så kommer det alltid att vara.
Frihet ligger mig varmt om hjärtat
När jag sa upp mig och hade mitt sabbatsår förändrades något inom mig. Jag såg värden i saker jag knappt sett innan och saker som tidigare varit viktiga blev inte lika betydelsefulla längre. Min syn på livet förändrades och sedan dess har jag aldrig jobbat heltid igen. Jag spenderar mindre pengar nu men är lyckligare och lever ett bättre liv nu med mer aktiviteter och längre semestrar. Jag gör mer saker i livet och räknar inte upplevelser i kronor. Det här är bara min syn på livet och förstår att alla är olika. Grejen är bara att jag förstår verkligen hur Farbror Fri tänker. Han har hittat friheten i livet med hjälp av pengarna. Han tog steget när han kunde, utan att skjuta upp det.
Jag får själv höra att mitt mål är alldeles för lågt när det gäller kapitalet jag ska ha när jag slutar att jobba så jag vet att den synen är vanlig. Det som jag tycker är viktigt att tänka på är att synen på livet förändras med ens egna erfarenheter. När jag jobbade heltid var jag tvungen att kompensera för förlorad tid och maxa ledig tid. Nu behöver jag inte det. Jag lever extremt billigt om jag jämför med medelsvensson men i nu vinter kommer jag t.ex. åka iväg på 8 skidresor, troligtvis fler. Hade det varit när jag jobbade heltid så hade jag troligtvis bokat en riktigt dyr vecka i Åre och bränt nästan samma pengar. Jag har märkt att livet blir billigare med mer tid.
Slutsatsen blir väl: Jag säger ingenting om att det är fel att behöva 20 miljoner för att känna sig ekonomiskt fri. Lika lite tycker jag det är fel att känna sig fri på 2 miljoner. Friheten ligger inom oss, inte i pengarna.
Har jag fel, tyck till och såga mina tankar! ;)
En del sätter upp så larvigt höga trösklar att det känns som att de gör det mest för att rättfärdiga för sig själva och andra att de inte slår sig fria (varför nu det skulle vara ett självändamål för alla människor). Behöver man 20-30 miljoner för att våga ta steget tycker jag att det är läge att kolla över sina utgifter.
SvaraRaderaTja Micke,
RaderaJa, jag håller med. Sen kanske vi gör detsamma ibland fast åt andra hållet, vad tror du? ;)
Jag har inga problem med om man vill ha 30 millar för att känna sig fri men jag tycker helt klart att någon som gör sig fri på 3 millar är coolare! ;)
Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen
Nja, inte tvärtom som i att ta steget utan att egentligen ha råd. Men det är klart, vill jag säga att gränsen går vid tre miljoner och någon annan hävdar 50 miljoner kommer jag nog lättare säga två miljoner för att visa en poäng.
RaderaSant! Jag förstår att vissa inte vill leva på så det, men det är ju uppenbart möjligt! 👍
RaderaHej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i relation till Anderson i åratal, bröt han upp med mig, gjorde jag allt för att få tillbaka honom, men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har för honom, Jag bad honom med allt, jag gjorde löften men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en stavningskrock som kunde hjälpa mig att ställa en stavning för att få tillbaka honom, men jag är den typ som aldrig trodde att jag stavat, jag hade inget annat val än att prova det, jag mailade stavningskanalen och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara bra innan tre dagar, att min ex kommer tillbaka till mig innan tre dagar, han kastade stavningen och förvånansvärt den andra dagen, det var runt 16:00. Min ex ringde mig, jag var så förvånad, jag svarade samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom som var hur vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att någon jag vet som har ett förhållande problem, skulle jag vara till hjälp för en sådan person genom att referera honom eller henne till den enda verkliga och kraftfulla stavningskastern som hjälpt mig med mitt eget problem. Hans email: {drogunduspellcaster@gmail.com} du kan maila honom om du behöver hjälp i ditt förhållande eller något annat fall.
Radera1) kärleksspell
2) Lost Love Spells
3) Skilsmässa Spells
4) Äktenskapsstavar
5) Bindande stavar
6) Breakup Spells
7) Förvisa en tidigare älskare.
8.) Du vill bli befordrad på ditt kontor
9) vill tillfredsställa din älskare
10) Lotteri
Kontakta den här stora mannen om du har något problem för en bestående lösning
genom {drogunduspellcaster@gmail.com}
För mig handlar friheten egentligen inte alls om att nödvändigtvis sluta jobba. Däremot om att han en buffert som gör att jag kan sluta jobba när eller om jag vill det, eller om något oväntat händer i livet. Och det sistnämnda har redan hänt, och hade det inte vart för pengarna så hade det inte retts ut så väl som nu blev fallet.
SvaraRaderaFaktum är att jag tycker det verkar lite sjukligt att hata jobb så pass mkt att man frivilligt tar existensminimum i 10 år för att sedan sluta jobba. Varför inte istället bygga upp en tillvaro man trivs med?
Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/
Tja Investeraren,
RaderaJag håller med helt! Undrar dock vilka som kört på existensminimum i 10 år för att kunna sluta jobba? :)
Att sluta jobba är självklart inget huvudmål för många, utan friheten i att inte vara beroende av jobbet kan jag tänka mig. Där är vi ju alla olika såklart. Själv kommer jag att sluta jobba till att börja med iaf. då jag gjort det tidigare och jag älskade det.
Mvh / Frihetsmaskinen
Det beror nog bl.a också på vilket familjeläge man har, så är det för mig i varje fall. Jag siktar på att leva av mina utdelningar och inte sälja aktier, beroende på att jag vill att mina döttrar ska få pengar när jag inte finns längre. Tanken är att tills dess lära dom pengars värde, så de inte slösar bort allt de kommer ärva. Men så här tänker ju inte alla, och det är helt ok förstås.
SvaraRaderaTja Nyttboende,
RaderaJa bra poäng! Jag missar nog det lite eftersom jag i dagsläget inte har barn fast samtidigt räknar jag med att kapitalet vöxer för varje år.
Som du säger så skiljer det, lite det jag ville få fram. Att det som funkar för Ne person kan ses som omöjligt för en annan. Det är så mycket som spelar in, som barn som du nämner mne även levnadskostnader och fasta kostnader.
Tack för kommentaren! Mvh / Frihetsmaskinen
Fast farbror fri har inte bara 3 mille utan mycket tjänstepensionspengar med. Blev själv förvånad innan jag lusläste deras kapital antal ggr för att förstå.
SvaraRaderaNu minns jag inte exakta siffror men tror de hade ca 7-8 mkr allt som allt? Sen har han räknat ut exakta övergångar och sånt så allt flyter emellan. De har även uthyrning på tomten, minns inte vad de fick in där men var kanske 4000?
Gör ju lite extra ändå.
Fast vill minnas de lever på 20 000?
Med reservation att sifror är fel nu, är bara som jag minns, orkar inte dubbelkolla..
Kan känna att gränsen för mig går vid om jag ska börja leta reapriser på allt. Alltså om jag ska lägga timmar, dagar på att försöka sänka kostnader hela tiden och vända på varenda öre. Då kan jag lika gärna jobba eftersom jag tycker det är roligare att jobba än att leta reapriser. Förstå mig rätt, visst prisintresse är bra, men blir det sådär nästan sjukligt då skulle jag inte palla. Alla gör förstås som de vill. Viktigt för mig med pengar till bra mat, kommer inte börja tumma på det för att spara varenda krona.
Vet millennial-revolution punkt com gjorde en jättebra beskrivning på det där. Man delade upp FI personer i olika grupper. Var en grupp som pensionerade sig på 2 mkr, en annan på 5-10 mkr, sen en som behövde minst 15 mkr - uppåt.
Allt handlade om hur flexibel man ville vara.
Jag hör till mellangruppen, men ser inget fel i de andra heller, alla får välja själva. Fast tycker jobb inte är så dumt så länge man jobbar på sina villkor med nåt man tycker är kul. Tycker dock jobb är roligare än räkna småsummor, skulle inte heller palla åka runt till 3-5 butiker i veckan allt på cykel mitt i vintern. Då är jobb roligare för mig. För att jag ska ha råd och handla en butik som ligger nära.
Annars vore det som att byta jobb mot jobb.
Vad kostar dina skidresor förresten? Nyfik hur du kan hitta så många antagligen väldigt billigt..
Tja Mrs Doubtfire,
RaderaJag har faktiskt inte satt mig in i Farbror Fris ekonomi utan gick helt i fokus i inlägget att det inte var något speciellt. Att det handlade om att spara ihop större belopp för att det skulle vara något utöver det vanliga. Min poäng var att jag tycker själva grejen att bryta sig loss från ekorrhjulet var själva grejen. Sen har jag säkert missat massa när det gäller ekonomin och det är ju trist, hade varit roligare om jag hade bättre koll. 7 miljoner är ju betydligt mycket mer! :)
Jag förstår nu att jag kanske missade en poäng. Att 3 miljoner inte är så sensationellt om man utöver det har 4 miljoner i övrigt kapital? Men det förtar inte grejen att ta steget tycker jag. Hur många vågar ta steget fullt ut? Jag har som sagt inte kollat ekonomin för farbrorn då mitt fokus inte låg där :).
Om man känner som du beskriver så skulle jag också tycka att det är jobbigt. Man ska trivas med sitt liv :). För mig handlar det inte om att jobbet är tråkigt, det är mer att jag vill använda tiden till annat. Typ cykla i fjällen, vandra utomlands, surfa etc. Jobbet låser på ett sätt jag inte gillar och för mig är det svårt att känna total frihet om jag är bunden till att utföra ett jobb. Det går ju i perioder och kan ändras men varför inte jobba mot frihet om man kan och vill det? Jag känner inte att jag offrar något, men det gör jag ibland när jag jobbar.
Skidresorna är billiga, jag skulle vilja berätta men är rädd att avslöja mig. Det går alltid att hitta små hacks för att komma billigare undan. Vi kommer att åka grymt mycket skidor i år, det hade aldrig fungerat om jag jobbade heltid, hade inte orkat iaf.
Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen
Du är inspiration:) Hade också en dröm innan om att vilja lära mig surfa, men den försvann i grådiset nånstans. Tänker lite som nu hoppas jag vi får ihop de där pengarna vi vill ha, sen hittar man på mer skoj saker, men är ju inte säkert det blir så heller.
RaderaTycker du är nåt på spåren som att våga leva och följa sina drömmar utan att dubbelgardera sig innan och utan.
Fast beror förstås helt på Vad för jobb jag har.
SvaraRaderaVar det gå upp 06.00, trängas med folk i t-banan 45 min, jobba hela dan med 10 min lunchrast med hatiska kunder utan cred, komma hem helt slutkörd efter ännu en pärs t-banan, hata livet (skulle göra det här), ja då skulle jag nog tycka det var bättre cykla runt mellan 3-5 butiker veckan o leta reapriser :)Man får sätta saker perspektiv...
Tja,
RaderaPrecis, man måste tänka sig in i personens liv. Vissa kanske lever sådär och då förstår man att man är beredd att offra mer. Sen tycker jag som i mitt fall där det handlar om saker man gör hellre än att jobba är en annan orsak.
Jag kan ofta bli förvånad över att många inte har några egentliga intressen utanför jobbet som de brinner för. Känner själv många som inte har tid att utveckla intressen och hobbys, då förstår jag att man reagerar annorlunda på att någon vill sluta jobba. Jag brinner för det ja gör på fritiden och vill göra det mer än vad jag har tid för, sen som sagt blir man låst till plats av ett jobb som gör att man kanske inte kan göra det man vill fast man är ledig en dag. Det här är mycket bättre nu iofs när jag jobbar mindre än förut, intressena har definitivt vuxit sig starkare nu när man har mer tid. När jag tidigare i livet jobbade som mest fanns inte mycket tid över och man släppte mycket utanför jobbet. Gjorde enkla saker som att träna på gym etc.
Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen
Skulle gärna vilja ha riktiga intressen som du verkar ha, men har inga:( Alltså inga som är sådär jättekul så jag skulle vilja göra det jämt. Blir lite avis :) Som hur utvecklar man detta. Känns som man missat nåt. Verkar superhärligt att ha det som du har. Om jag haft det skulle jag nog valt precis som du... verkar superhärligt att vilja åka massa skidor, alltså att verkligen vilja det och sen tycka det är superskoj.
RaderaMitt främsta tips är nog, ge dig chansen att testa saker. Alltså, testa sånt som du inte tror att du gillat tom. Åk till Portugal och surfa, åk till alperna och vandra i bergen, åk till fjällen och gör vad du verkar tycka vara spännande, hyr en kajak på något fint ställe.. typ testa massa saker bara, gärna något som sambon vill göra också, mycket lättare om båda gillar det.
RaderaFör min del dras jag till äventyrliga saker och naturen men det behöver ju inte vara så för dig, kanske tycker du att tennis är grymt kul eller något annat! Jag tror man bara måste ge sig själv chansen och tiden till det. Kanske testa att kombinera nästa resa med en aktivitet som verkar kul? :)
Anledningen till att jag tog upp exempel på att åka bort är för att jag tror det är lättare att få en första positiv upplevelse då. Att åka skidor i en fin miljö kommer ge mer än bara skidåkningen medan att köra i lokala pulkabacken inte ger samma helhetsgrej om du förstår. Men mycket går att göra lokalt, typ packa en ryggsäck och ge sig ut i en nationalpark/naturreservat. Hyra en mtb en dag.. sorry om jag snöar in på natursaker men älskar att vara utomhus ;). Finns massa, testa det du tycker verkar kul bara. Som sagt gärna med en kompis eller sambon.
RaderaJa bra tips. Surfa, cykla bergen, vandra alperna, yoga (vi ska bo i djungeln snart några dagar med massa andra superproffs misstänker jag på yoga, alla pratar engelska, lite läskigt men utmaning), dansa, padda kajak är saker jag tyckt varit kul eller skulle tycka var spännande. Som varför slutade jag t ex dansa. Gillade det. Tennis inte min grej, ont armen en vecka efter ;) Nu tassen lite dåligt, ska ringa för o få kortisonspruta förhoppningsvis veckan, fasar om det ska bli operation så småningom om det blir värre, men finns mycket aktiviteter där man inte måste använda fötterna fullt ut...
RaderaKom på en sak till, skulle inte fixa livet så bra om jag inte hade mål. Som nu om vi bara gick runt utan hopp om annat. Skulle bli HELT DEPRIMERAD då... fattar inte hur folk kan leva så. Nu när vi spar känner jag ändå - vi är på väg nånstans. Vi har möjlighet att påverka. Tycker den känslan är sjukt viktig. Är nog därför jag inte som många andra skaffade tre ungar med tre olika killar och bor kvar lilla bonnahålan jag kommer från kedjerökande på balkongen..
SvaraRaderaHar alltid varit på väg någonstans till mångas förtret..
Ständigt sökande efter nåt mer.
Tja igen :)
RaderaHåller med helt, målen håller en uppe! :) Känner igen det du skriver och känner samma sak. För mig är det viktigt att alltid ha något att se fram emot. Som du skriver, på väg. Vi låter ganska lika där! :)
Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen
Lite offensiv ibland, men du låter lite kicksökare fast du gör mer äventyrliga sportintressen? Jag är definitivt kicksökare (värre som yngre, mycket lugnare nu), bara att jag applicerat det på jobb istället..
RaderaHar fått jobba mycket med min hjärna då jag hade jättedåligt konsekvenstänkande innan, men mycket bättre nu.
ok, ja det stämmer nog! Jag älskar äventyrliga sporter, det är typ de enda jag gillar ;). ..och naturen! Söker nog kickar, vilket kroppen fått känna av med diverse skador. Ja men då är vi nog lika, det var lite det jag var inne på. Du tar ut din energi och söker dina kickar i jobbet? Antagligen är du så engagerad och tycker att det är så kul så det är där du lägger ditt fokus och har kul! Det är ju grymt bra, men förstår om det blir svårt att hitta de där sakerna utanför jobbet då. Jag var rätt mke så tidigare när jag jobbade mer.
RaderaSom sagt säger inte att något är rätt eller fel utan kanske lyckas förklara bättre varför jag inte vill jobba så mycket nu?
Ja precis. Har lixom sökt efter nåt som ger mig samma kickar som när jag gör en bra affär, får positiv feedback och känner mig sådär grymt nöjd med mig själv. Nervös, hur kommer det gå, kommer det gå åt helvete, sen går det jättebra oftast (eg nästan alltid, bara väldigt höga krav på mig själv), så är där jag får de där superkickarna. Har testat rätt många sporter, hoppats hitta nåt där som är lika stark känsla, men inte lyckats, men vill gärna fortsätta försöka. Känns lite andefattigt att ha jobb som nästan största intresse. Skulle gärna vilja hitta nåt mer. Enda som gett mig senare år samma känsla fast på annat vis är tanken och strävan här efter att vi ska bli FI :) Det ger mig också en kick som när jag räknar pengar, planerar, oroar mig, vi lyckas med nåt, målet kommer närmare. Får känsla av att jag är grymt nöjd med min prestation men också väldigt otålig.
RaderaVill komma dit NU. Samtidigt mycket oro att allt kommer gå åt helvete, men då måste man hitta nya sätt att nå målet. Utmaning.
Ja. Antagligen måste man kompensera med nåt annat om man är en slags edge person.
Siktar ej på något speciellt men skulle tro att jag skulle vilja ligga på 180k netto/år för att kunna ta steget fullt ut.
SvaraRaderaDäremot ett problem jag ej tänkte på som negativt när man började spåna på att ha möjligheten till fri tid. Hur svårt det kan tänkas vara att ta det aktiva steget att mer eller mindre stoppa tillväxten i portföljen. Ju mer jag fått där ju svårare har jag haft att ta ut pengar...
Amen, amen, amen till allt det där! Jag känner också att hela synen på livet och därmed livsstilen förändras genom själva resan mot frihet. Man prioriterar om och helt plötsligt inser man (i alla fall en för detta materialistisk shopaholic som jag själv) vad som verkligen är viktigt och äkta i livet och där ingår inte en massa prylar eller en livsstil som nödvändigtvis måste kosta en massa pengar. Så befriande härligt!
SvaraRaderaToppen inlägg!
Mvh, Anneli
Tja Anneli,
RaderaVad kul att du Känner igen dig, visst är det en skön känsla! :)
Jag känner exakt somdu beskriver och är så glad att jag insett det och är där jag är.
Tack och tack för att du kommenterar! :) Mvh / Frihetsmaskinen