4% regeln är en gammal beräkning på när man kan leva på kapitalet och enligt många en väldigt hård regel som man absolut ska följa om man ska leva på sitt kapital.
Jag har aldrig riktigt hållit med om det och efter en tweet på Twitter/X igår funderade jag ännu mer över det här och tänkte skriva lite om mina argument varför jag inte följer 4%-regeln och varför den är fel enligt mig.
 |
| Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar till Avanza |
Vad är 4%-regeln?
Innan vi går vidare så går vi bara igenom vad 4%-regeln är. Kort förklarat är det en studie som visat att om man plockar 4% av sitt kapital varje år så räcker det i minst 30 år utan att ta slut. Eller något sånt.
Jag ska vara ärlig att jag inte har 100% koll på vad reglerna säger, mycket för att jag själv inte varit intresserad av att följa den fullt ut.
Jag själv kör på 6% uttag och har gjort det i snart 5 år.
Varför 4% regeln är fel!
Nu ska vi gå igenom varför 4%-regeln är kass enligt mig. Och innan jag börjar vill jag bara säga, det här är mina åsikter, inga fakta och bara vad jag tycker.
Man räknar på för låg avkastning
Vad jag har förstått så är 4%-regeln inte beräknad på att man ligger 100% i aktier/fonder, utan även en betydande del räntor. Man räknar alltså på en lägre avkastning än om man kör typ 90-100% indexfonder. (Jag kan ha fel här, orkar inte uppdatera mig, rätta mig gärna).
Visst räntor "säkrar upp" kapital i dåliga tider. Men med en lägre avkastning kommer kapitalet ta slut fortare när det används.
4%-regeln utgår från att vi är handlingsförlamade och ser allt i svart/vitt
Nu till det som jag tycker är sämst med 4%-regeln, nämligen att den utgår från att vi är helt handlingsförlamade och att allt är antingen eller.
Den är beräknad på att vi:
- Inkomst - Inte kommer ha någon form av liten inkomst efter att vi slutat jobba
- Anpassning - Att vi inte på något sätt kan anpassa våra kostnader eller uttag om det skulle behövas
- Pension - Vad jag vet tar den ingen hänsyn till framtida pension (Återkommer till det)
Det låter mer eller mindre som en vanlig pension där man tänkt sluta jobba, sätta sig i solstolen och dricka drinkar.
Visst, det kanske så den är beräknad, men många av oss som jobbar, sparar och investerar oss till frihet i Sverige, gör det ju i ung ålder. För egen del har det iaf aldrig varit en plan att sluta jobba och bli inaktiv.
Sant, de flesta sakerna jag gör kostar pengar (skidåkning, resor, mtb etc.) men en del saker drar in lite pengar här och där, det ser jag som oundvikligt om man är någorlunda driven av sig. Det kommer ofta av sig själv.
Inkomst efter man slutat jobba
För mig är det inte alls svårt att hitta små inkomster om jag vill. Många hakar upp sig på att det måste vara så stora saker, att man måste starta ett seriöst företag etc. men glömmer att om man har inkomst från kapital att leva på så finns det inga krav på vad det du gör ska dra in.
Samtidigt gör varje extra krona väldigt stor skillnad om man redan har så man klarar sig. Själv räknar jag ju att leva på 6% av mitt kapital vilket ger 28.000kr/mån, ganska exakt en svensk medianlön. För mig med låga kostnader ger det ett väldigt bra liv (för mig alltså).
Jag behöver alltså inte dra in några extra pengar men gör det ändå. Varför? För att det bara blir så, mina intressen har en tendens att generera sidoinkomster och jag tycker det är grymt kul, men gör det bara när jag känner för det och släpper det helt närt jag tröttnar eller har annat för mig.
Ett exempel på en nästan löjlig extrainkomst som många inte skulle kalla extrainkomst är arbitrage, förra året täckte mina arbitrage-affärer nästan hela min nuvarande boendekostnad. Och det är inte många timmar som lagts på det, bara ett exempel!
Kör några såna grejer så har du typ dina fasta kostnader och mat betalade, om du har låga kostnader dvs. (Återkommer till det).
Vi kan anpassa oss
4%-regeln utgår från att vi inte kan anpassa oss alls, att vi är helt statiska oavsett vad som händer. Visst, jag vet att många vill planera ett sånt liv men ärligt, jag tror aldrig man kommer känna sig trygg med den inställningen.
Den vanligaste oron och argumentet jag får att min kalkyl inte kommer hålla är: "Men om börsen kraschar är du körd"!
Nej! Jag är inte körd då, och jag ska förklara varför.
- Jag har tillräckligt med cash för att fortsätta leva precis som jag gör i 2-3 år till. Mao kan jag skippa uttag från portföljen tills börsen återhämtat sig. Jag räknar med att den gör det på 2-3år, en risk jag är beredd att ta.
- Om börsen skulle krascha kan jag lätt anpassa mina kostnader. Jag har låga fasta kostnader vilket gör det jättelätt att styra. Jag kan utan problem dra ner mina kostnader till 1/3-del och ändå leva helt ok i dagsläget (Återkommer till det här längre ner).
- Extra inkomster - Om börsen kraschar kan man alltid dra in lite cash tillfälligt från annat håll.
Enligt mig är alltså en börskrasch inget jag kan oroa mig för om jag vill leva som jag gör. Jag tror inte går om man är rädd för det. Vad tror ni?
I Sverige har vi pension
För egen del räknar jag inte med någon pension i kalkylen då jag är så pass ung, kommer det en garantipension den dagen så är det en bonus. Och helt klart en välkommen bonus!
Men! Något jag inte förstår är de som är 50+ och som har haft bra inkomster och jobb under livet, som är rädda för att ta steget ut i friheten? De som jobbat in tjänstepension som de kan plocka vid 55 (?) och dessutom sitter på kapital som genererar tillräckligt även med 4% uttag.
I min värld är risken 0 (Noll). Jag menar det handlar om 5 år man ska klara sig på kapitalet innan man får in extra från pensionen. Jag har kanske missat något så kommentera gärna :).
Din rädsla kommer hindra dig från att bli fri
Något jag reagerar på när man pratar med folk är att rädslan för att misslyckas alltid tar över viljan att lyckas.
Det känns som att de flesta är så rädda att något ska gå fel att de hellre skjuter på sina drömmar.
Säg att du har drömmar som bromsas av att du måste vara på ett jobb 5 dagar i veckan. Det är många som kan känna igen sig i den situationen, och för de flesta är den enda lösningen att hitta en ny lösning.
Och vill du t.ex. spendera vintrarna i Spanien eller somrarna i din segelbåt är sannolikheten stor att många måste välja mellan sitt 9-5 och sin dröm.
Många väljer då att stanna kvar eftersom de är rädda att pengarna ska ta slut. Det dom ofta är rädda för är att om de slutar jobba och pengarna tar slut, kommer de tvingas tillbaka till sitt jobb.
De vågar alltså inte följa sin dröm i rädsla av att hamna där de befinner sig just idag. Och risken är att det hindrar de från att följa sin dröm i resten av deras liv.
Man måste helt enkelt acceptera att inget i livet är garanterat, hur mycket pengar du än sparar ihop kan det alltid skita sig. Det viktiga är att du redan från start känner att det har varit värt det, oavsett vad som händer.
Nå din ekonomiska frihet snabbare - Var flexibel
Istället för att sätta statiska mål och en förhoppning om 100% garanti (vilket är omöjligt) kan du vara flexibel och nå ditt mål.
För ärligt, om du måste ha 100% garanti kommer du bara drömma resten av livet, du kan aldrig nå dit.
Själv såg jag det i 3 steg:
1. Absolut nödvändiga kostnader
2. Kostnader som gör livet bekvämt
3. Kostnader för livet deluxe
1. Absolut nödvändiga kostnader
Första steget är absolut nödvändiga kostnader för att ha tak över huvudet och mat på bordet. Här kommer låga fasta kostnader spela stor roll.
Har du fasta kostnader på 3000kr och äter för 3000kr per månad klarar du dig på ett kapital på 1,2 miljoner om du plockar 6%.
Om du däremot har boendekostnader på 18.000kr och äter för 10.000kr per månad behöver du ett kapital på 5,6 miljoner om du plockar 6%.
Men! Det är inte bara kapitalkravet som ökar med högre fasta kostnader, även risken... Men det tar jag längre ner.
Redan när kapitalet täcker absolut nödvändiga kostnader kan många välja att hoppa av ekorrhjulet. Men det krävs ett visst driv, ett perfekt läge att starta eget, plugga, etc. utan press på inkomst direkt.
2. Kostnader som gör livet bekvämt
Steg 2 är när man når ett kapital som möjliggör uttag som täcker även ett bekvämare liv utöver mat och boende. Typ äta ute, hobbys, någon resa etc.
Här är det ju bara du själv som kan bestämma hur mycket du behöver, för egen del ville jag att det skulle täcka allt för ett bra liv där jag kan göra allt jag vill i vardagen.
För mig innebar det skidåkning, mtb, dra iväg på sommaren osv.
3. Kostnader för livet deluxe
Sista steget är grymt individuellt. För mig var det här en gräns där jag kan resa på heltid, flytta dit jag vill och egentligen göra exakt vad jag vill. Med betoning på vad JAG vill, inte vad andra vill.
Det är bara du som vet vad du vill göra och blir lycklig av så låt dig inte påverkas av andra som säger att man måste ha 50m för att kalla sig fri.
Det är ditt liv. Lev det istället för att sätta begränsningar, och spendera absolut ingen tid på att lyssna på andra som säger hur du ska leva ditt liv.
Själv ser jag mig ha nått hit, sedan jag slutade jobba har jag rest på heltid, flyttat till och bott på skidort och åkt skidor varje dag, bott utomlands etc.
Många skulle säga att jag inte är där. Men som sagt, jag är lycklig, jag är nöjd och känner inte att jag behöver mer för att göra det jag vill.
Som sagt, det är ditt liv, gör dig själv och lycklig och dina nära. Livet är för kort för att göra som andra säger.
Låt oss gå in på varför höga fasta kostnader är en risk...
Risken med höga fasta kostnader
Om vi tar 2 personer som lever på samma kapital kommer den med högre fasta kostnader ta en mycket högre risk, jag ska förklara.
Person 1:
- Totala boendekostnader & räkningar = 3000kr/mån
- Övrigt (Mat, resor, hobbys etc.) = 25.000kr/mån
Person 2:
- Totala boendekostnader & räkningar = 18.000kr/mån
- Övrigt (Mat, resor, hobbys etc.) = 10.000kr/mån
Båda lever på sin portfölj som är värd 5,6 miljoner kronor. De plockar 6% från den varje år.
Om börsen skulle gå sämre så kan person täcka sina fasta kostnader med ett uttag på 0,6%. Resten kan han justera eftersom det är rörliga kostnader.
Person 2 behöver plocka nästan 4% bara för att täcka sina fasta kostnader. Självklart är risken enormt mycket högre för person nummer 2.
Hur kostnadsfördelningen ser ut har alltså enorm betydelse för tryggheten i att våga ta steget med ett högre uttag av kapital.
Leva upp kapitalet
En till grej med 4% regeln, kanske räknar de så? (som sagt inte orkat sätta mig in i det så noga).
Nästan alla som siktar på att leva på sitt kapital eller FIRE (själv gillar jag inte benämningen) räknar aldrig på att kapitalet ska minska i värde.
'
Jag fattar om man vill lämna efter sig ett stort kapital, men om du inte vill det eller kanske tänka dig att lämna hela kapitalet så kan du ju leva upp en del av det.
Här kan man ju räkna hur man vill och risken är ju stor om man räknar fel. Själv räknar jag faktiskt inte att leva upp kapitalet, men jag ser det som en trygghet att veta att jag faktiskt kan nalla av kapitalet om det skulle behövas.
Tror återigen att det är lättare och tryggare att nalla på kapitalet ju äldre man är, främst för att det inte ska räcka lika lång tid men även för man är närmre pension. Jag skulle själv känna mig tryggare att nalla av kapitalet om jag var äldre.
Har levt på 6% av mitt kapital i 5 år & ska göra det livet ut
Som avslutning tänkte jag bara kort sammanfatta min resa och hur den ändrats sen jag slutade jobba och började leva på portföljen som då var värd 1,7m.
Jag slutade jobba 2020 i coronadippen, portföljen var i botten och jag bodde i en bostadsrätt med låga fasta kostnader. Min budget då låg på knappa 10k/mån, men jag ville bara vara ledig och hade redan allt för ett roligt liv och bodde på ett bra ställe.
Efter det har självklart portföljen ökat i värde samtidigt som jag sålt bostaden och investerat. Jag har flyttat och bott på ställen många åker på semester till, åkt skidor på heltid och rest på heltid när det vara kallt och grått i Sverige som exempel.
Snabbspolat snart 5 år framåt har portföljvärdet ökat till dryga 5,5m och jag räknar på ett uttag på 28k/mån. Vissa månader blir det 10k, andra kan det bli 40k.
Just nu har jag extremt låga fasta kostnader som ligger på dryga 5% av mitt planerade uttag, men det har varierat under de här åren och även legat på 25-30%.
Hade aldrig varit här om jag låste mig vid 4%-regeln
Summerat kan jag bara konstatera att för egen del är jag extremt glad att jag inte slaviskt följt 45-regeln, jag hade aldrig Variot där jag är idag då. Och framförallt inte fått uppleva allt jag upplevt de här senaste 5 åren!
Jag är enormt tacksam och skulle inte ångra mig även om börsen kraschade och nollades imorgon. Och att vara medveten om det tror jag är viktigt.
Att jag känner sån tacksamhet och övertygelse ger mig ett lugn och trygghet i att njuta av situationen jag är i.
Jag säger tänker varje dag hur tacksam jag är för det jag fått och får uppleva varje dag, som jag vet jag aldrig hade upplevt om jag inte våga ta steget där för 5 år sen...
..fast alla sa att det inte skulle gå... fast 4%-regeln sa att det inte skulle gå... så gick det! Jag står här idag, ekonomiskt starkare än innan, med massa upplevelser och så tacksam!
Men självklart har jag anpassat mig efter vägen, utan att tänka på det, det är liksom en självklarhet och inget som spelar någon roll när man får leva det liv man vill leva.
Det är och kommer alltid vara värt de uppoffringar som krävs, iaf för mig. Vi alla väljer våra egna liv, möjligheten finns där.
Sorry om blogginlägget spårade ur lite. Jag vill i grunden bara inspirera de som vill göra samma resa som mig själv och har samma mål. Vet att många tycker jag är en luffare, men så är det, alla tycker inte lika.
För er som kämpar mot ekonomisk frihet, kör på, håll planen, det är så värt det! :)
Vad tycker du om 4%-regeln?
