Ibland (ofta) kan jag känna mig som att jag lever ett liv undercover. Jag kan känna mig som den hemliga miljonären som glider runt i vardagen som gör allt för att inte bli upptäckt. De flesta (ingen) vet att jag är så nära ekonomisk frihet som jag är och att jag inom en snar framtid kommer att plocka pension när de själva har ungefär 30 år kvar att arbeta. Eller, är det kanske så att även dom är hemliga miljonärer och inte pratar öppet om sina mål? Är vi flera som bara glider med och försöker smälta in för att när chansen dyker upp, kliva fram och ta den?
Det är väldigt svårt att prata med vänner, familj, folk om planen på tidig pension, planen på ett liv i frihet. Ni på bloggen verkar vara de enda som förstår, eller så är det för att även ni är på samma spår. Ni behöver inte dissa, ni behöver inte vara negativa, ni kan komma med uppmuntrande kommentarer och ni kan förstå er in i situationen. Tack! Jag uppskattar verkligen att kunna prata om mina drömmar och få feedback, inte bara himlande ögon och att "-det där funkar inte fattar du väl". Jag har egentligen gett upp tanken om att kunna prata om det öppet, kanske kommer folk vilja lyssna när jag gått i pension? Eller kommer folk att bli avundsjuka då? Får man hålla tyst i all framtid?
Hur är det för er? Kan ni prata öppet om era planer/ekonomi och vad får ni för reaktioner?
