Det går inte alltid som man tänkt sig - Ändrade förutsättningar

I fredags fick jag spendera hela dagen på sjukhuset. Jag har gjort flera besök det senaste året och med knappt en veckas varsel blev jag inbokad på operation. Jag var grymt orolig inför operationen och hade väldigt mycket ångest, framförallt eftersom jag inte riktigt visste vad som väntade. Jag har legat sängliggande hela helgen, äter smärtstillande och det här är egentligen första dagen jag orkar öppna datorn även om det är jobbigt.

Jag kom till sjukhuset på morgonen och hade som sagt inte riktigt hunnit få tid att förbereda mig. Det jag visste var att de skulle snitta upp magen på mig och att jag skulle behöva sövas, två saker som jag varit livrädd för hela mitt liv. Att bryta saker, få ur led eller sy har aldrig skrämt mig, men just operationer har jag varit livrädd för.

Operationen gick bra men tog vad jag förstod det som drygt 2 timmar och gjordes under narkos. Jag vaknade ganska pigg på uppvakningen enligt mig själv men kan i efterhand när jag sett de sms jag skickat till sambon se att jag var väldigt groggy. Man har väldigt mycket smärtstillande, bedövning och lugnande i kroppen så just då blev jag förvånad över hur "lite" ont det gjorde. Märkte dock vart efter det släppte att jag var ganska "bedövad" då och det känns betydligt mer nu.

Även om det väntar en ganska lång rehabiliteringsperiod för mig nu och att kanske inte alls kan göra vissa aktiviteter på samma nivå som jag gjort innan så är jag så otroligt glad och tacksam. Jag lever, jag kan gå och jag är bara tacksam för att det ändå gått bra. Man oroar sig alltid för det värsta och på ett sätt tror jag det är bra, svårigheter får oss att uppskatta det vi har mycket mer. Nu är jag här och gör det bästa av det, jag bryr mig inte över de saker jag inte kan göra just nu. Det är bättre att lägga fokus på det positiva.

Jag orkar inte skriva så mycket mer just nu men vill bara avsluta med att tacka den fantastiska sjukvårdspersonalen. Det var 4 personer med under operationen och alla var väldigt proffsiga och snälla. Jag fick verkligen känslan av att det genuint brann för sina jobb. Jag fick även träffa 3 stycken sjuksköterskor innan operationen som gav lugnande mm och de tog verkligen hand om mig och gjorde mig lugn, utan alla dessa fantastiska människor hade det varit en mycket värre upplevelse. Tack, ni är bäst och förtjänar mycket bättre än vad landstinget och staten gör för er. Det är ni som är vården, utan er skulle vi inte ha någon vård.

Ta hand om er och prioritera livet framför allt, kärlek!