6000kr i månaden räcker långt
Det här är en magisk gräns för mig just för att jag nu är riktigt nära ett av mina två stora delmål vilket är att täcka alla mina fasta kostnader, mat och bilkostnaderna. För att klara det behövs 6525kr i månaden så jag är inte långt ifrån. När jag når det målet så kan jag leva på utdelningarna och skulle bara behöva fixa pengar till resor och nöjen på annat sätt. Om det skulle knipa så kan jag ganska enkelt klara mig på mindre pengar genom att t.ex. sälja bilen och få ner kostnaderna med 1000kr i månaden. I det läget är jag hemma.
Yeeeees! Alltså det här känns så otroligt skönt! Det är lite svårt att beskriva men jag har jobbat mot det här målet ett tag nu, så det känns som jag passerat en tröskel. Om jag känner för att sluta jobba helt så skulle jag inte känna mig orolig över det. Jag skulle ganska enkelt kunna fixa de 500kr i månaden som saknas för att betala räkningarna så jag känner mig faktisk ganska ekonomiskt fri nu.
Att leva helt på utdelningar
Jag har alltså exakt 499kr i månaden från utdelningar kvar innan alla räkningar, maten och bilen är betald. Det gör mig mer motiverad än någonsin att få ihop den där återstående femhundralappen. Snabbt räknat blir det 6000kr per år vilket motsvarar ett kapitalvärde på 150 000kr. Det är väldigt mycket för mig som bara jobbar deltid och sparar någon tusenlapp i månaden. Räknat på portföljen så kommer det här att ta mig 2 år till men jag har en känsla av att det kommer att gå snabbare. Med lite extrapengar jag tjänar på nätet och arbitrageaffärer kanske jag kan skynda på det litegrann. Räknar jag till förväntade utdelningshöjningar så kan man nog kapa ett par månader direkt.
Jag har mitt mål extremt klart för mig, jag vet att jag kommer att leva på mina utdelningar inom ett par år och det känns magiskt! Jag har aldrig känt att jag haft mer kontroll över mitt liv än nu och planen ser ut att fungera. Under den här resan har jag lärt mig en viktig sak och det är att aldrig tvivla på sig själv. Lyssna på dig själv och strunta i folk som säger att det inte går. Jag är anonym här på bloggen och det är ingen runt omkring mig som vet mina planer. Varje gång jag tagit upp det så har jag bemötts med tvivel och ifrågasättande så jag har valt att hålla det för mig själv. Den dagen det är dags så slutar jag att jobba, föralltid. Kanske berättar jag om det för de som vill lyssna då.
Brukar ni prata ekonomisk frihet med era vänner?
