torsdag 8 mars 2018

Att hoppa av ekorrhjulet på rätt sätt

Jag är ju av den starka åsikten att ett ekorrhjul inte är en optimal livsstil och jag tror att de flesta håller med mig där, trots det hamnar vi människor där gång på gång. Det verkar helt klart vara många som vill hoppa av ekorrhjulet, men hur gör man det egentligen på rätt sätt? Finns det något rätt sätt ens?



Jag har faktiskt ingen aning om hur man hoppar av ekorrhjulet på rätt sätt, om det nu finns ett rätt sätt att göra det på? Däremot tror jag att det finns bra och mindre bra sätt att göra det på, det är bara min tro så det kanske inte stämmer alls. När vi börjar med något nytt i vanliga fall så tar vi det oftast i små steg, vi går inte från att vara soffliggare till att bli proffs på löpning tex. utan vi börjar kanske med en kortare löprunda en gång i veckan. Det är ju absolut inget måste men det är ju oftast så det börjar oavsett vad vi ger oss in på. Vi börjar med små steg som sedan utvecklas till ett intresse och kanske en ren livsstil.

När man kollar runt bland alla som vill ta sig ur ekorrhjulet så handlar det oftast om att bygga upp ett stort kapital. Man vill bygga ett kapital som kan försörja en den dagen man slutar att jobba helt. Man jobbar och sparar ofta rätt hårt för att uppnå sitt mål som finns där borta 10-20 år fram i tiden. Man har planer på vad man ska göra då, där borta.. 10-20 år framåt i tiden. Man ska träna mer, man ska resa mer, vara mer i naturen och man ska njuta mer av livet.. där borta om 10-20 år fram i tiden.

Frågan jag ställer mig är, varför tränar man inte mer nu? varför reser man inte mer nu? Varför njuter man inte mer av livet nu istället för om 10-20 år fram i tiden?



Läs även:
Nu kan jag leva på utdelningarna - Nytt mål slaget
Ett alternativ till att trycka ner andras drömmar är att skapa egna
Gratis eller billiga aktiviteter
Vägen från noll till att kunna leva på utdelningar

31 kommentarer:

  1. Fetaste problemet är barn. Kostar as och tid och du är cementerad i jobb och sverige om du gör det. Alt inga barn men då mkt ensam om än fri och rik. Barn eller inte barn? Är det värt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Anonym,

      Jag kan förstå det. Jag har ju inga barn själv så har ingen erfarenhet där men ser ju att det tar tid hos kompisar. Jag tror att det är underbart med barn men inget som jag skulle vilja ha nu faktiskt.

      Jag tror inte man blir så ensam utan barn faktiskt, jag har sambo och vi har många gemensamma intressen. Vi har väldigt kul tillsammans.

      Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera
    2. Farbror Fri har fru och 3 barn och de har lyckats. Så det går med barn även om det är lättare utan.

      Radera
    3. Att barn kostar mycket pengar är en myt. Man behöver inte en köpa ny barnvagn för 15.000kr mm mm. Att man däremot blir låst under skolåren är sant. Lösningen som jag funderar på är att låta dottern läsa kortare och längre tider på svenskaskolor utomlands. Kostar på Teneriffa tex ca 350 euro i månaden. Inte så farligt om man har ett barn.

      Radera
    4. Nja en myt vet jag inte. Barnvagnskostnad är ju fjuttig i sammanhanget. Räknar du ut vad du lägger på barn i 18 år så är det en hel del. Föräldraledighet som är lika med förlorad inkomst, dagis och fritidsavgift, alla VAB-dagar, msn köper oftast större bil, större boende mm. Så visst kostar barn men för mig är det värt varje krona även om jag aldrig blir ekonomiskt fri.

      Radera
    5. Kan konstatera även jag att barn kostar... Vissa av deras fritidsaktiviteter kan kosta 2-3 tkr/termin och aktivitet och då har vi 2 barn med 3-4 aktiviteter var. Alla aktiviteter är inte lika dyra men per termin skulle jag tippa på att vi betalar 15-20 tkr för deras aktiviteter...

      Radera
    6. Hej, Barn är meningen med livet och jag skulle aldrig vilja vara utan. Jag är en ensamstående mamma till två barn varav en går på internatskola och har en häst vilket totalt äter ca. 25% av min inkomst varje månad. Men det är värt varje krona. Trots detta lyckas jag spara och investera och räknar med att hoppa av ekorrhjulet om 5 år för då skall jag kunna leva på passiv inkomst. Jag har infört köpstopp på allt utom mat och förbrukningsvaror. Det går jättebra.
      Mvh, Anneli

      Radera
  2. Vad du är klok! Helt rätt. Varför vänta när man kan börja nu. Det värsta som kan hända är jag vag varit ledig för mycket och behöver jobba lite sen. Alternativet? Jobba helt både nu och sen. Är inte bättre i mina ögon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Ekononitankar,

      Tack! Ja det är inte lätt men jag tänker nog lika där att risken kanske är större att vänta för länge, vilket man kanske inte alltid tänker på.

      Tack för kommentaren! Mvh / Frihetsmaskinen

      Radera
  3. Jag gillar verkligen ditt sätt att se på livet!
    Jag tror också att det är viktigt att börja hitta balansen redan nu. Inte bara drömma om något i framtiden. Självklart måste man ha något mål att sträva mot men varför inte göra lite av båda delarna.

    Att barn kostar pengar, ja visst är det så. Men jag tycker att det finns så många andra vinster med barn att det är värt varenda krona. Och självklart går det att spara pengar även om man har ex. 2 barn.

    Alltid kul att läsa om dina tankar Frihetsmaskinen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Pappa betalar?,

      Ja vi verkar ha samma synsätt där och jag tycker också att man inte borde se för mycket framåt även om man har mål man jobbar mot. Som du säger, en mix av både delarna är nog bra :).

      Jag förstår att barn är underbart på sitt sätt och bevisligen går det det att spara bra ändå :). Tack, kul att du gillar det!

      Mvh / Frihetsmaskinen

      Radera
  4. Även med två barn går det att bo i villa, ha två bilar och en sparkvot på 60%. Det med normala löner, det handlar mer om att välja bort onödiga saker som kanalpaket och lyxshopping

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Jim,

      Riktigy imponerande! Det visar på att allt är möjligt beroende på hur roman prioriterar sina kostnader.

      Mvh / Frihetsmaskinen

      Radera
  5. Jag håller med, jag tycker att det är för stort fokus på att jobba hårt nu istället för att jobba lagom under lite längre tid i väntan på oberoendet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Minimalistspararen,

      Ja precis. Jag kan tycka att det är motiverat att köra några hundår för att kicka igång kapitalet men sen kan man ju ta det lite lugnt om man vill :).

      Mvh / Frihetsmaskinen

      Radera
  6. Sista chansen för sverige

    https://alternativforsverige.se/donera/

    SvaraRadera
  7. Vi har ett barn idag och det går en ganska flitig debatt om vi ska ha flera. Fru Snålgris vill, men jag är tveksam. Lillan är snart 4 år och det känns som om man har kommit ifrån det där emd blöjor, skrikiga nätter, bajspottor osv. Förstår inte varför hon så väldigt gärna vill "börja om". Skaffar vi ett barn till får vi ju också öka på året då vi kan "bli fria" med 4 extra år, för det är svårt att bo 6 månader utomlands med barn, och speciellt "fri" är man knappast med småbarn, kanske inte med tonåringar heller, vet ej.

    Det är ett stort dilemma du beskriver. Hur jobbar man "lagom" nu? I min värld går det inte, det är 100% eller inget som konsult. Jag har med mina 42000 kr i lön även press från chefen att vara "högpresterande", dvs ta en massa egna initiativ, vara med överallt etc. Detta tillsammans med småbarn och fru där hemma, ja det blir stressigt helt enkelt och ofta somnar jag vid 20.30 i Lilla Snålgrisens säng efter sagostunden.

    Får nog bli ett blogginlägg om detta ytterst intressanta ämne... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frun lämnar dig när dottern blir självständig tonåring. Du har väl äktenskapsförord?

      Radera
    2. Tja Snålgrisen,

      Ja jag förstår att det blir knepigt i den situationen du beskriver. Det är inte jättelätt att gå ner i tid eftersom vissa arbeten kräver mer i form av utveckling osv. Kanske kan du våga starta eget etc när du täcker det mesta?

      Jag ser fram emot ditt inlägg! :)

      Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera
  8. Finns inget rätt eller fel, det är ju individuellt hur man gör. Olika lösningar passar olika personer.
    Men jag har reflekterat över att så många väljer att stanna i ekorrhjulet när deras högsta dröm är att slippa det. Har man små barn har man rätt att gå ner i tid, så det är ingen ursäkt. Man kan även byta jobb, så att man kan jobba mindre och leva mer nu. Jag tror att många inte är bekväma med att jobba mindre, för då tillhör man inte normen, då sticker man ut, speciellt som man. Då är det häftigare att spara en massa och sedan leva på pengarna, än att idag framstå som någon som lever snålt, eftersom man inte drar in lika mycket som de som jobbar heltid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Anonym,

      Yes, jag håller med helt i det! Jag har också reagerat på att inte fler utnyttjar möjligheten att gå ner i tid. Det kan nog ligga mycket i det du säger, att det inte passar normen. Det är synd om folk är så påverkningsbara.

      Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera
  9. Jag har tänkt på detta väldigt många gånger. Både jag och min man arbetar heltid dvs 50h/v + att min man pendlar 2h/dag.. vi drar in bra löner, sparar bra osv... men till vad, för att slippa jobba om x antal år? Kommer vi ens vilja sluta jobba helt då?
    Och när vi väl är där så vi kan välja kommer vi då ha slagit i väggen 3 ggr på vägen, aldrig rest och inte haft tid för vår egen hälsa..?
    Vore det bättre att gå ner i tid, kanske till 60-70% och faktiskt njuta av friska och välmående år men att den där stora pengahögen får vänta? Vad ska man ens med pengabingen till om man blir ex svårt sjuk?

    Ja du hör ju åt vilket håll jag lutar :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Anna,

      Ja du nämner samma tankar jag går igenom hela tiden. Har ju själv bonkat in i väggen och fick efter det ett uppvaknande och valde efter det att bara jobbat halvtid, det är värt det enligt mig.

      Sen vet man ju aldrig vad som kan hända. Om man blir svårt sjuk, kommer man förlåta sig själv?

      Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera
  10. Hej,
    Efter nästan tjugo år som hemmafru klev jag på Ekorrhjulet för några år sedan och har ännu inte riktigt fått till det rätta springet och därför snubblar jag och ramlar av hela tiden. Varje gång det händer påminns jag om det fria underbara livet där 9 timmar om dagen på en arbetsplats aldrig ingick i schemat. Därmed kommer jag bara att kliva av tvärt den dagen jag kan och helt utan avvänjning och återgå till det liv jag hade innan.

    Mvh,
    Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Anneli,

      Jag förstår det eftersom du redan varit där och antagligen vet exakt vad du skulle göra om dagarna.

      När tror du att du har möjlighet att hoppa av?

      Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera
    2. Hej,
      Om ca. 5 år i värsta fall. Tidigare om jag lyckas spara mer att investera. Jag försöker komma upp i en högre sparkvot och har nu till exempel infört totalt köpstopp på allt utom mat och förbrukningsvaror.
      Mvh, Anneli

      Radera
    3. 5 år låter ju grymt, speciellt med tanke på att du redan varit fri på ett sätt under lång tid av ditt liv innan. Grymt jobbat då når vi frihet ungefär samtidigt om det går enligt plan :).

      Radera
  11. Det är självklart olika svar på den frågan beroende på vem du frågar; den ensamstående, med eller utan barn, låg vs. hög lön etc. För egen del blir kombinationen av tiden för familj, job och vardagliga ting så stor del av mitt liv så att mina egna personliga intressen får stå tillbaka.

    Den andra sidan av myntet är att om jag skulle få mer tid så behöver den också finansieras. Meningen är inte att bara sitta hemma och glo i väggen utan faktiskt genomföra sådant som inte får plats nu.

    Visst, det skulle fungera om jag/vi skulle spara/snåla in på våra omkostnader men det skulle bara sänka livskvaliteten och därmed summa-summarum inte ge något i slutändan.

    Därför är min "plan" att leva här och nu, framförallt för min familj, och invänta tidpunkten när jag förmodligen inte behövs i lika stor utsträckning för att där börja förkovra mig djupare i försakade intressen.

    Detta låter kanske uppgivet för en del men sett till hur familjer runt omkring ofta splittras för att just tålamodet tryter är inte speciellt eftersträvsamt. Inte heller betyder det att all ens egna mål måste hållas tillbaka men det gäller att hitta balansen och det är kanske däri det verkliga svaret på frågan "vad är meningen med livet?" ligger.

    Med vänlig hälsning. Marty

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja Marty,

      Jag läste ditt inlägg på bloggen och du tar faktiskt upp väldigt bra punkter som jag inte ens nämner. Jag har ju ingen erfarenhet med barn så kan tänka mig att man får tänka lite annorlunda då för att allt ska fungera.

      Jag tycker det låter som du har en plan och en dröm vilket är det viktigaste för förr eller senare är du ju där och resan dit ska ju vara minst lika bra :). Tack för en grym kommentar och det du skrev på din blogg!

      Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera
  12. Roligt att du lyften denna frågeställning :)

    Jag levde själv under en lång tid, och har äntligen fått sällskap igen. Detta föranledde att jag började göra avkall på mitt ungkarlsliv till förmån för någonting bättre.

    Jag försöker att träna spinning två ggr per vecka, har börjat att äta mer vegetariskt och generellt leva sundare.
    Vidare målar jag igen efter många års uppehåll.

    Livskvalitet handlar alltmer mindre om kapital, snarare om hur man disponerar sin tid. Det är lätt att förälska sig i yttre föreställningar som skall fixa tillvaron: pengar, sex, prylar, status osv.

    I min gamla sommarstuga fanns det en broderad duk ovanför dörrposten i köket som löd: "Tre saker bör du hålla dig väl med: din mage, ditt samvete och din hustru".

    Mvh VÄL

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja VÄL,

      Kul att du gillar det! :)

      Grattis till ditt nya liv! :) Det låter som du har det riktigt bra! Ja man inser ofta mycket när förändringar sker, det är lätt att man fastnar i vanor annars.

      Bra ordspråk! :)

      Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

      Radera